Den nu 51-årige mannen från Småland omhändertogs av polisen enligt LOB (lagen om omhändertagande av berusade personer).
Eftersom mannen har två barn upprättade polismyndigheten en rapport som sändes till socialnämnden. Av rapporten framgick följande:
”2006-03-21, kl 23.30 omhändertogs X med stöd av LOB då han var berusad/aggressiv och hade gjort sig skyldig till Misshandel, mm mot en taxichaufför.”
Barnen omhändertogs av socialen men både dåvarande länsrätten och kammarrätten upphävde senare beslutet.
Mannen friades också av tingsrätten från åtalet för vålld mot tjänsteman.
51-åringen vände sig till Stockholms tingsrätt. Han begärde att staten skulle betala 100 000 kronor i skadestånd till honom för brott mot oskuldspresumtionen i Europakonventionen. Orsaken var att han ansåg att polisen hade pekat ut honom som skyldig innan domstolsprövning hade ägt rum.
Tingsrätten ansåg att oskuldspresumtionen måste ges en vid tolkning och att utpekandet i rapporten kunde jämföras med sådana uttalanden som spridits till allmänheten. Staten var därför enligt tingsrätten skadeståndskyldig. Det belopp som dömdes ut var dock bara 25 000 kronor.
Svea hovrätt instämde senare i tingsrättens bedömning att skyddet att betraktas som oskyldig till dess att skulden lagligen fastställs måste anses ha ett vitt omfång. Hovrätten konstaterade trots det att, vad som är en överträdelse av Europakonventionen, inte bör utvidgas utan övertygande stöd i Europadomstolens praxis.
Tidigare praxis hade rört fall då uttalanden om någons skuld hade gjorts vid presskonferenser eller liknande så att allmänheten verkligen uppmanats att tro att en person som bara varit misstänkt i själva verket skulle vara skyldig.
I fallet med den småländske mannen rörde det sig dock om ett uttalande i en rapport mellan myndigheter som inte hade kommit till allmänhetens kännedom. Hovrätten ansåg därför inte att någon överträdelse av Europakonventionen hade skett och gick därför på Rikspolisstyrelsens och statens linje.
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i målet och har nu kommit fram till att hovrättens domslut ska fastställas.
HD konstaterar att en kränkning enligt artikel 8, som värnar om den enskildes rykte, kan vara aktuell när rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.2 inte har kränkts. Överlämnande av känsliga uppgifter till tredje part kan även innebära en kränkning av artikel 8 – även om uppgifterna inte har spritts till allmänheten. Detta förutsätter dock att uppgifterna får betydelse för den mottagande partens handlande.
Det kan dock finnas ett legitimt intresse att ta ställning i skuldfrågan och det är till exempel inte förbjudet för polis och åklagare att – som ett led i lagföringen – göra gällande att en misstänkt har begått en brottslig handling.
HD skriver:
”Rapporten till socialnämnden lämnades till fullgörande av den lagstadgade skyldigheten för myndigheter att genast anmäla om något gör att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd (se 14 kap. l § socialtjänstlagen). I rapporten anges att X har ’gjort sig skyldig till Misshandel, mm mot en taxichaufför’ trots att skuldfrågan ännu inte hade prövats av domstol. Syftet med rapporten motiverar inte utpekandet; i rapporten borde ha angetts att det var fråga om misstanke om brott.”
HD fortsätter dock:
”Den felaktiga uppgiften har emellertid inte varit ägnad att inverka på den straffrättsliga bedömningen av vad X anklagades för. Inte heller har uppgiften varit ägnad att inverka på domstolarnas bedömning i målen rörande hans barn. Beträffande det omedelbara omhändertagandet av barnen kan, med hänsyn till övriga föreliggande omständigheter, det förhållandet att X felaktigt uppgavs vara skyldig till, i stället för misstänkt för, misshandel inte anses ha varit ägnad att inverka på socialnämndens bedömning. Förhållandena är inte sådana att felaktigheten i rapporten på något beaktansvärt sätt skulle vara ägnad att inverka negativt på X namn och rykte.”
HD anser mot denna bakgrund att mannens rättigheter enligt Europakonventionen inte har kränkts och hans talan ska därför lämnas utan bifall. Han ska istället ersätta Rikspolisstyrelsens rättegångskostnader med sammanlagt 48 000 kronor.
