Högsta domstolen har nu avgjort frågan om schablonen för anhörigersättning skulle vara högre för en anhörig som bevittnat ett mord jämfört med en anhörig som i efterhand har underrättats om mordet.
En man dömdes i hovrätten för att ha mördat en kvinna. Kvinnans barn, som var knappt ett år och tre månader gammalt, blev vittne till mordet på mamman.
Barnet var berättigad till ersättning för de psykiska besvär som barnet drabbats av till följd av dödsfallet. Sådan ersättning bestäms ofta enligt en schablon som vid uppsåtligt dödande ger den skadelidande rätt till ersättning med 60 000 kr. Den schabloniserade ersättningsnivån gäller oavsett om den skadelidande bevittnat händelsen eller inte.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Yrkade på 100 000
Barnets ombud överklagade till Högsta domstolen, och yrkade på en högre ersättning – på 100 000 – eftersom barnet blivit vittne till mordet på sin mamma. Men enligt Högsta domstolen saknas det tillräckliga skäl för att bestämma en särskild och till beloppet högre schablon för de fall där den skadelidande har bevittnat händelsen.
