Högsta domstolen fastställde i dag hovrättens dom i det uppmärksammade så kallade fentanylmålet.
Målet handlar om vållande till annans död genom försäljning av fentanylanaloger.
Den tilltalade döms för grovt vållande till annans död, i åtta fall, till fängelse i fyra år.
På nätet sålde ett företag fentanylanaloger i form av nässpray. Åtta personer som köpt preparaten dog efter att ha använt sprayerna.
Två personer, som var aktiva i bolaget åtalades för vållande till annans död. De fälldes i tingsrätten för vållande till annans död och viss annan brottslighet. Hovrätten fastställde med mindre ändringar tingsrättens dom och en av personerna överklagade domen till Högsta Domstolen.
I dag fastställde HD hovrättens dom. Enligt domstolen har försäljningen ”innefattat ett otillåtet risktagande”. Gärningarna har därför varit oaktsamma och den tilltalade har insett risken för dödsfall och är därför också ansvarig för gärningarna.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Visserligen, skriver HD, är utgångspunkten vid försäljning av narkotika och andra liknande rusmedel är att ansvar för vållande till annans död inte kommer ifråga när någon dör efter att frivilligt ha använt ett visst preparat.
”Men ansvar kan komma ifråga för en säljare om köparen inte kan anses ha tillräckliga möjligheter att ta ansvar för sig själv och sin hälsa.”
I det aktuella fallet har det, skriver HD, varit fråga om extremt farliga substanser som dessutom har sålts i en form som har gjort det svårt att dosera dem.
Därför har det saknats möjlighet för köparna att överblicka och hantera riskerna med att använda preparaten.
Därför fritar det frivilliga användandet inte säljarna från ansvar.
Justitierådet Petter Asp säger, beträffande frågan om varför just de här gärningarna har lett till ansvar.
– Det avgörande för utgången har framför allt varit att preparaten har varit alldeles särskilt farliga och svårdoserade. Det gör i det här fallet att den tilltalade blir ansvarig även om köparna själva har valt att använda preparaten.
