Hovrätten ansåg att indiciebevisningen kring den uppmärksammade beskjutningen av två väktare vid Årsta torg i Stockholm i april 2019 hade ”vissa luckor som inte kan fyllas helt och hållet”.
Trots det valde man att ändra den friande domen och fälla två unga män för mordförsök.
Nu frias de båda männen av Högsta Domstolen.
Tre unga män i åldrarna 18–19 år åtalades i Södertörns tingsrätt efter en uppmärksammad skjutning i närheten av Årsta torg i april 2019, där två ordningsvakter beskjutits när de lämnade torget i i en bil.
Stockholms stad hade kort före skjutningen beslutat att sätta in extra ordningsvakter kring torget, eftersom det varit stökigt bland ungdomar där. En del av ”stöket” har kunnat kopplas till en grupp ungdomar som männen hör till – och två av dem hade kort före skjutningen avvisats av vakterna i fråga.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Ertappades när de rökte cannabis
Av utredningen framgår att ordningsvakterna har ertappat de unga männen med att röka cannabis på torget – något som slutat med att de avvisats från platsen. När vakterna lämnat torget med bil mindre än en timme senare har en kula gått in genom förardörren och träffat förarens byxor, men ingen av vakterna skadades. Skottet avlossades på cirka 20 meters håll.
Polisen kunde senare säkra ett skjutvapen i ett närbeläget källarutrymme som enligt undersökning använts för att avlossa skottet mot bilen. På vapnet har en av männens dna kunnat säkras – och Polisen har även hittat en tomhylsa vid den plats där skottet sannolikt avlossats ifrån. En av de andra männen har när han gripits haft tändsatspartiklar på handen som gått att matcha med tomhylsan.
Tingsrätten friade
Åklagarens hypotes gick ut på att de båda män som avvisats från torget har tagit kontakt med den tredje mannen får att få skjutvapnet – och att detta hämtats från källarutrymmet. En av männen ska sedan ha skjutit mot bilen för att sedan gå hem och byta kläder.
Enligt tingsrätten var den omfattande utredningen i målet i stora delar förenlig med åklagarens hypotes – men det fanns också delar i utredningen som talade i en annan riktning. Domstolen betonade bland annat att tre ögonvittnen som sett skytten har lämnat ett signalement som inte stämmer med den man som åklagaren pekat ut som skytten.
Andra vittnesuppgifter och dna-fynden talade för att de andra männen hanterat vapnet vid något tillfälle – men det fanns ingen utredning som knöt dem till vapnet just i samband med skjutningen. Det kunde också finnas fler personer som haft tillgång till vapnet, som alltså förvarats i ett källarutrymme. Tingsrätten ansåg dessutom inte att vare sig utredningen om tändsatspartiklar eller om de tilltalades telefonanvändning gav något avgörande stöd för åtalet.
Även om utredningen i stora delar var förenlig med gärningspåståendet uteslöt den sammantaget inte andra händelseförlopp – och åtalet för mordförsök ogillades därför. Två av männen dömdes dock till skyddstillsyn i kombination med missbruksbehandling för viss annan brottslighet.
Hovrätten gjorde annan bedömning
Svea hovrätt ändrade senare tingsrättens dom och fällde två av männen för mordförsök – och den tredje för grovt vapenbrott.
Åklagaren åberopade i hovrätten två kompletterande sakkunnigutlåtanden från Nationellt forensiskt center, men utredningen var huvudsakligen densamma som i tingsrätten. I frågan vem eller vilka som är gärningsmän handlade det till stor del om indiciebevisning som särskilt tagit sikte på männens motiv till att utföra gärningen, deras tillgång till vapnet och deras närvaro på brottsplatsen.
”Ett indirekt bevis kan inte ensamt styrka en gärningsbeskrivning, men genom att flera sådana bevis verkar kumulativt och bildar en struktur eller ett mönster kan de ställa en tilltalads skuld utom rimligt tvivel”, skrev hovrätten med hänvisning till tidigare praxis. Högsta domstolen har samtidigt uttalat att det endast i undantagsfall bör bli aktuellt att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen inte tycks ge utrymme för någon alternativ gärningsman – och att det åtminstone måste krävas stödbevisning som ”klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet”.
Båda dömdes för mordförsök
Två av männen har befunnit sig på brottsplatsen vid tiden för skjutningen och alltså haft möjlighet att utföra denna. Männen har samtidigt haft ett motiv att hämnas på ordningsvakterna – och omständigheterna gav enligt domstolen starkt stöd för att de hämtat det vapen som användes vid skjutningen. ”Denna beviskedja har sådan styrka att den positivt binder [männen] till skjutningen”, slog hovrätten fast. Trots att utredningen har ”vissa luckor som inte kan fyllas helt och hållet” ansåg domstolen inte heller att det fanns utrymme för några alternativa gärningsmän eller händelseförlopp.
Enligt hovrätten var det den man som haft tändsatspartiklar på sig som avlossat pistolen. Mannen hade varit hemma och haft möjligheter att byta kläder efter skjutningen. Den andra mannen hade dock varit kvar på torget fram till att han gripits och trots att han burit samma kläder hela tiden inte haft några tändsatspartiklar på sig. De båda männen måste dock anses ha utfört gärningen gemensamt och i samförstånd – och det måste för dem båda ha varit uppenbart att risken för livshotande skador varit avsevärd, konstaterade hovrätten. Männen skulle därför båda två dömas för mordförsök.
Det var besvärande för den tredje mannen att han haft tillgång till vapnet och haft kontakt med de båda andra männen både före och efter skjutningen. Det saknades dock närmare utredning som styrker att han varit en del i brottsplanen och det hade heller inte kunnat klarläggas hur långt hans eventuella delaktighet eller uppsåt sträckt sig. Han skulle därför inte fällas för mordförsöket. Han hade däremot haft rådighet över ett vapen som vid flera tillfällen kommit till brottslig användning och fälldes därför för grovt vapenbrott. Den rådighet som de båda andra männen haft över pistolen i samband med skjutningen konsumerades däremot av mordförsöket.
Fick 14 års fängelse
Den av männen som var 19 vid tidpunkten för skjutningen dömdes till tre och ett halvt års fängelse, med ”ungdomsrabatt” och hänsyn till den utdragna handläggningen. Den andra mannen var 18 och avtjänade vid hovrättens prövning redan ett nio månader långt fängelsestraff för annan brottslighet. I hans fall dömde hovrätten ut ytterligare 18 månaders fängelse – med hänvisning till att särskilda skäl talade emot ungdomsvård som påföljd.
Den tredje mannen dömdes nyligen till 14 års fängelse för mord i en bedömning där tingsrätten konstaterade att en vuxen hade fått livstid. I och med att mannen redan dömts till lagens strängaste straff saknades det utrymme att skärpa påföljden med anledning av den nytillkomna brottsligheten. Det 14-åriga fängelsestraffet skulle i stället omfatta också det grova vapenbrottet, beslutade hovrätten.
De båda män som dömdes för mordförsök skulle som en konsekvens av den fällande domen solidariskt med varandra betala 105 000 kronor vardera i skadestånd till väktarna.
HD prövade
Men de dömda männen överklagade till Högsta Domstolen, som gav dem prövningstillstånd. Och i dag kom domen. De båda männen frias från mordförsök.
HD konstaterar, inledningsvis att de båda männen hade motiv till gärningen, eftersom att de avvisats av vakterna.
”Det finns alltså stöd för den motivbild som åtalet bygger på. Detta stöd är emellertid inte särskilt starkt”, skriver HD.
De konstaterar också att det inte finns någon bevisning som ”ger något starkare stöd” för att det aktuella vapnet förvarades i källarlokalen dit männen gått efter avvisningen ”i tiden före skjutningen”. Inte heller ger vittnesuppgifterna om den person som avlossade skottet något tydligt svar på om det rörde sig om någon av de åtalade männen.
Vad gäller vapnet så finns det saker i utredningen som pekar på att de åtalade befattat sig med det, men, skriver HD: ”Det går emellertid inte att dra några säkra slutsatser om sambandet mellan dessa förhållanden och skjutningen mot ordningsvakternas bil.”
Utom rimligt tvivel
Vid en sammantagen bedömning, skriver HD, kan det konstateras att bevisningen med styrka talar för att de åtalade männen, eller i vart fall någon av dem, var inblandade i skjutningen.
Men för en fällande dom krävs ”sådan bevisning på individnivå att det beträffande var och en är ställt utom rimligt tvivel att han som gärningsman eller på annat sätt har medverkat till gärningen”.
I detta fall, där det dessutom finns utrymme för att andra personer kan ha utfört eller varit delaktiga i gärningen, går det inte att dra några bestämda slutsatser om vilken inblandning i skjutningen som just de åtalade kan ha haft.
Högsta Domstolen är enig.
