En man hade yrkat att en tingsrättsdomare skulle betala skadestånd till honom på grund av att domaren i utövningen av sin tjänst gjort sig skyldig till brott och därmed skadat mannen ekonomiskt.
Mannen som har en juridisk byrå anser att tingsrättsdomaren är skadeståndsskyldig eftersom domaren gjort sig skyldig till felaktig bevisvärdering som lett till att mannen förlorat ett mål mot en klient som var skyldig honom pengar.
Mannen hade dessutom missat en konkursförhandling på grund av att han avtjänade ett fängelsestraff. Han utgick från att domstolen enligt hans uppfattning var skyldig att tillse att han inställde sig till förhandlingen. Han fick istället genom en uppgift i tidningen klart för sig att han hade försatts i konkurs. Detta försämrade hans hälsa. När han senare frigavs blev han hämtad till ett edgångssammanträde med samme domare som i det föregående målet. Förhandlingen sköts upp och när han senare kallades vägrade han att inställa sig. Det utfärdades då ett häktningsbeslut.
På grund av häktningsbeslutet kände sig mannen tvingad att ”gå under jorden”. Han levde ett kringflackande liv och på grund av att han var rädd för att gripas vågade han inte lägga in sig för psykiatrisk vård trots att han var i behov av sådan. Mannen hävdar bland annat att han under hösten 2002 började se grå fläckar framför ögonen. Detta berodde på att rätten när han avtjänade fängelsestraffet inte tillsåg att han inställde sig till förhandlingen.
Som om detta inte var nog så hade samme tingsrättsdomare som i de två föregående målen dessutom bifallit en konkursansökan mot mannens juridiska byrå 1999. Hovrätten gjorde på samma material som tingsrätten en annan bedömning och upphävde konkursen. Mannen menar att tingsrättsdomaren gjort sig skyldig till tjänstefel och att synnerliga skäl för personligt skadeståndsansvar föreligger. Tjänstefelet grundas på att hovrätten upphävde konkursen.
Hovrätten ogillade mannens talan mot domare i sin helhet. Eftersom det inte på något sätt framgått att domaren gjort något fel. Hovrätten uttalade bland annat att det förhållande att en domare i underrätt gör en annan bedömning än hovrätten kan inte i sig grunda ansvar för tjänstefel eller medföra personligt skadeståndsansvar.
Högsta domstolen som inte fann skäl att hålla muntlig förhandling fastställer hovrättens dom.
