Åklagaren ansökte om att de böter, totalt 14 500 kronor, som en 36-årig man dömts till för diverse trafikbrott skulle förvandlas till ett fängelsestraff. Samtliga ordningsförelägganden hade godkänts av mannen samt vunnit laga kraft. Åklagaren anförde att mannen saknade betalningsförmåga och utmätningsbara tillgångar. Mannen hade upprepade gånger återfallit i brottslighet utan att verkställighet kunnat ske, vilket enligt åklagaren tedde sig stötande mot den allmänna rättskänslan.
Tingsrätten beaktade att mannen inte ådragit sig några nya böter sedan april 2008, att han levde under ordnade förhållanden och fann att förvandling inte var påkallad ur allmän synpunkt. Talan ogillades därför.
Vid en samlad bedömning fann dock hovrätten att brottsligheten motiverade en förvandling då mannen i praktiken är ”immun mot bötesstraff” och förvandlade därför böterna till en månads fängelse. Samtidigt gav rätten mannen tillstånd att överklaga med hänsyn till att gränsdragningen inte prövats i Högsta domstolen, HD.
HD konstaterar att syftet med den reform som skedde 1983 var att åstadkomma ett system för förvandling av böter som inte urskillningslöst skulle drabba alla dem som inte betalar sina böter. Den nya ordningen med bötesförvandling är, enligt HD, i första hand inriktad på personer som kan betala sina böter men som genom olika slags illojala åtgärder gjort sig oåtkomliga för indrivning och av tredska underlåter att betala böterna. HD konstaterar dock att bötesförvandling kan ske om det annars av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Bestämmelsen infördes för att öppna en möjlighet till ingripanden även mot vissa andra grupper än den som riksdagen åsyftat, nämligen mot bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att illojala åtgärder kan styrkas. Bestämmelsen tar sikte på särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet och är, enligt HD, avsedd att motverka att bötfällda som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att bötesförvandling ska komma i fråga på denna grund krävs dock att omständigheterna är speciella och att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan.
HD beaktar bland annat att de brott mannen gjort sig skyldig till inte haft fängelse med i straffskalan samt att överträdelserna får anses vara av förhållandevis lindrig karaktär. De är, enligt HD, inte att hänföra till ett sådant flagrant fall av upprepad brottslighet som bestämmelsen tar sikte på.
HD finner nu att omständigheterna i målet inte kan anses vara så speciella att det skulle vara stötande för den allmänna rättskänslan att underlåta förvandling av böterna till fängelse. Med ändring av hovrättens beslut fastställer därmed HD tingsrättens beslut att inte förvandla böterna till fängelse.
