Förbudet mot dubbelbestraffning hindrar inte att hovrätten prövar ett åtal om osann försäkran – trots att den åtalade fått sitt provresultat återkallat och stängts av från deltagande vid högskoleprovet under två år.
Det slår Högsta domstolen fast i ett färskt avgörande.
Kvinnan åtalades under 2019 för osann försäkran efter att hon blivit påkommen med att använda otillåten teknisk utrustning under högskoleprovet – trots att hon undertecknat en försäkran om att så inte skulle ske. Universitets- och högskolerådet, UHR, hade innan åtalet inkom till tingsrätten beslutat att återkalla kvinnans resultat från högskoleprovet och stängde dessutom av henne från deltagande under de närmsta två åren från det att hon sist skrev provet.
Tingsrätten dömde kvinnan för osann försäkran, grovt brott, och konstaterade att det inte förelåg hiner mot en prövning av åtalet till följd av att kvinnan redan hade straffats genom besluten om återkallelse och avstängning. Hovrätten var dock av en annan åsikt och ansåg att åtalet stred mot förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till EKMR.
Riksåklagaren kom sedan att överklaga hovrättens dom till Högsta domstolen och yrkade att den skulle undanröjas och återförvisas dit för vidare handläggning.
Ingen anklagelse om brott
Högsta domstolen konstaterar nu att användning av ett otillåtet hjälpmedel vid högskoleprovet ”utgör en överträdelse av en administrativ föreskrift inom förvaltningsrättens område” samt att det inte är kriminaliserat i Sverige att fuska vid prov. Överträdelsens art talar, enligt Högsta domstolen, inte heller för att ett påstående om fusk ska ses som en anklagelse om brott.
Inte heller anser Högsta domstolen att de sanktioner som kvinnan träffats av är ”sådana som typiskt sett förekommer som påföljder för brott” utan istället ”motsvarar närmast sådana disciplinära sanktioner som i övrigt används som reaktion på regelöverträdelser inom bland annat universitets- och högskoleområdet”.
Omfattas inte av förbudet mot dubbelbestraffning
Vid en sammantagen bedömning anser inte Högsta domstolen att sanktionen kan anses vara så sträng att det i sig medför att den utgör ett straff i Europakonventionens mening och förfarandet omfattas därför inte förbudet mot dubbelbestraffning. Dessutom slår HD fast att förfarandet hos UHR inte avser samma brott som ett åtal om osann försäkran.
Slutsatsen blir därför att hovrätten skulle ha prövat kvinnans överklagande i sak och beslutet ska därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt handläggning.
