Tingsrätten hade dömt en man för sexuellt utnyttjande av underårig och tillerkänt målsäganden, en treårig flicka, 100 000 kronor i kränkningsersättning. Hovrätten ansåg att flickan inte hade rätt till någon kränkningsersättning eftersom hon vid övergreppet hade sovit och inte uppfattat vad som hänt. Flickan hade inte heller i direkt anslutning till gärningarna eller senare visat att hon varit medvetet om vad hon utsatts för. Flickans mamma uppgav i hovrätten att hon inte har för avsikt att berätta om övergreppen för flickan. Flickan hade enligt hovrätten inte blivit kränkt i den mening som avses i skadeståndslagen.
Högsta domstolen konstaterar att det inte råder något tvivel om att flickan blivit utsatt för en allvarlig kränkning. Enligt skadeståndslagens regler om kränkningsersättning berättigas ersättning för ”den skada som kränkningen innebär”. I förarbetena till regleringen anges, med hänvisning till ordet ”innebär”, att det är korrekt att tala om ersättning för själva kränkningen trots att det enligt lagtexten är skadan och inte kränkningen som ersätts. Utgångspunkten vid bestämmande av kränkningsersättningen ska vara en bedömning som baseras på etiska och sociala värderingar av den ansvarsutlösande gärningen. Kränkningsersättningen tar på så sätt sikte på kränkningen av den personliga integriteten som uppkommer i samband med angreppet. Enligt Högsta domstolen betyder detta inte att den angripne måste vara medveten om angreppet när det företogs. Att flickan var sovande och inte visste vad hon utsattes för är inte något som i sig innebär att kränkningsersättning inte ska utgå. Att hon efteråt inte informerats om gärningarna har ingen inverkan på bedömningen.
Högsta domstolen konstaterar att flickan har rätt till kränkningsersättning och bestämmer beloppet till 50 000 kronor.
