Mannen hade förlorat en fastighetstvist i både tingsrätten och hovrätten och nekades slutligen prövningstillstånd i Högsta domstolen.
Efter att ha ålagts att ersätta rättegångskostnaderna i både tingsrätten och hovrätten hade mannen betalat in vissa belopp till Kronofogdemyndigheten motsvarande drygt de belopp som han hade ålagts att ersätta. Beloppen betalades dock inte ut av Kronofogden förrän domen hade vunnit laga kraft.
Pengarna betalades ut två år efter domen i tingsrätten men det saknades då drygt 20 000 kronor till följd av räntan – vilket mannen slutligen reglerade genom två ytterligare inbetalningar.
Mannen överklagade dock Kronofogdens åtgärd att utkräva full dröjsmålsränta och yrkade återbetalning motsvarande sin sista inbetalning.
Betalningarna för rättegångskostnaderna hade enligt mannen varit villkorslösa och någon dröjsmålsränta skulle därför inte utgå, ansåg han.
Nacka tingsrätt konstaterade att dröjsmålsränta i den här typen av fall ska beräknas till och med den dag då Kronofogden beslutar om utbetalning och att skulderna alltså växt trots mannens inbetalningar.
Det saknade betydelse att mannens inbetalningar varit villkorslösa eller skulle uppfattas som nedsättningar. Det var därmed riktigt att verkställighet hade fortsatt ända till dess att mannen betalat in hela skulden, inklusive räntan, och överklagandet avslogs därför.
Mannen överklagade men Svea hovrätt som delade tingsrättens uppfattning.
Även Högsta domstolen avslår nu överklagandet från mannens dödsbo. HD betonar att dröjsmålsräntan i den här typen av fall kan framstå som förmånlig för borgenären, men att denna samtidigt inte har möjlighet att disponera fritt över de utmätta pengarna eftersom det finns ett krav på ställande av säkerhet.
HD skriver:
”Eftersom det finns ett krav på ställande av säkerhet, kan borgenären dock inte fritt disponera över de utmätta pengarna. En villkorslös betalning till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken utgör därmed inte en sådan betalning på skulden som medför att dröjsmålsränta slutar löpa på beloppet. I motiven till utsökningsbalken uttalas också att ränta på borgenärens fordran i vanlig ordning beräknas t.o.m. den dag då Kronofogdemyndigheten beslutar om utbetalning (se prop. 1980/81:8 s. 680).”
Att betalningen till Kronofogden har varit villkorslös innebär därför inte att dröjsmålsränta ska sluta löpa på beloppet.
