En nu 67-årig man från Halland fick i maj 2010 en ordningsbot på 2 800 kronor för en hastighetsöverträdelse. Enligt föreläggandet hade mannen kört sin motorcykel i 141 kilometer i timmen trots att högsta tillåtna hastighet var 120 kilometer i timmen.
I januari 2012 begärde mannen att föreläggandet skulle undanröjas. Varbergs tingsrätt avvisade dock hans begäran med motiveringen att den kommit in för sent varvid mannen ansökte om resning.
Hovrätten för Västra Sverige beslutade att bevilja resning med hänvisning till att föreläggandet uppenbart stred mot lagen.
I trafikförordningen anges att högsta tillåtna hastighet ska vara 110 kilometer i timmen, men att Trafikverket får meddela föreskrifter om att 120 kilometer i timmen kan tillåtas – vilket alltså gällde för den aktuella motorvägen.
Enligt den straffbestämmelse som finns intagen i trafikförordningen angavs dock inte särskilt vad som gällde när en högre hastighet än 110 kilometer i timmen hade tillåtits.
Riksåklagaren överklagade hovrättens beslut och Högsta domstolen konstaterar nu att – även om straffbestämmelsen inte var tydlig kunde den tolkas så att den omfattade den nu aktuella överträdelsen. HD konstaterar även att förordningen numera har ändrats så att det uttryckligen framgår att även sådana överträdelser är straffbara.
HD konstaterar att slutsatsen är att överträdelsen omfattades av den då gällande straffbestämmelsen men kommer därefter fram till att – såsom bilagan till riksåklagarens föreskrifter hade utformats – det visserligen var oklart om det fanns författningsstöd för att utfärda ordningsbot för den aktuella hastighetsöverträdelsen men att det fanns utrymme för att uppfatta föreskrifterna på detta sätt.
HD:s majoritet konstaterar därför att den rättstillämpning som legat till grund för föreläggandet inte kan anses ha uppenbart stridit mot lag varvid förutsättningar för resning saknas. Resningsansökan avslås därför varvid hovrättens beslut rivs upp.
Majoriteten består av justitieråden Ella Nyström, Dag Mattsson och Anders Eka.
Två justitieråd – Johnny Herre och Martin Borgeke – är dock skiljaktiga och vill bevilja resning. De skriver bland annat:
”Målet aktualiserar frågan om straffrättens legalitetsprincip. Denna princip innebär att det krävs ett stadgande i lag eller annan författning för att en handling ska utgöra ett brott och leda till en straffrättslig påföljd. Av legalitetsprincipen följer att ett straffbud inte får tillämpas analogiskt. Däremot hindrar principen inte att ett straffbud tolkas enligt vedertagna grundsatser, även om en sådan tolkning måste ske med försiktighet.”
De menar att överträdelsen inte var kriminaliserad och att ett föreläggande av ordningsbot inte kunnat utfärdas eftersom detta saknade stöd i Riksåklagarens föreskrifter om ordningsbot. Enligt dem har därför den rättstillämpning som har legat till grund för föreläggandet i dubbel mening uppenbart stridit mot lag.
Foto: TT
