Högsta domstolen fäller de tre Expressenjournalister – varav en är chefredaktören Thomas Mattsson – som fällts i både tingsrätten och hovrätten för sin inblandning i ett vapenbrott i Malmö hösten 2010.
Journalisterna genomförde ett köp av en halvautomatisk pistol för att journalistiskt kunna illustrera hur lätt det är att komma över ett illegalt skjutvapen i Malmö.
Skiljaktiga justiteråd
Samhällsproblemet hade enligt HD dock kunnat belysas på andra sätt och männen har gått längre än nödvändigt när de valt att fullfölja affären. Varken det publicistiska intresset, så kallad social adekvans eller straffrättsvillfarelse innebär att ansvar inte ska utkrävas för brotten.
Det handlar dock om ”särpräglade omständigheter” som avviker från den typiska vapenbrottsligheten. Straffvärdet är också avsevärt lägre och dagsböter är enligt HD en tillräcklig påföljd.
Som en konsekvens av att villkorlig dom inte döms ut som påföljd höjs dock de dagsböter som dömts ut i hovrätten betydligt.
Två justitieråd – Kerstin Calissendorff och Ingemar Persson – är skiljaktiga och vill rubricera brottet som ringa samt halvera antalet dagsböter.
”Illegala vapen flödar”
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bestämde, efter en period med skottlossningar på öppen gata i Malmö, att en reporter skulle undersöka hur lätt det var att köpa ett skjutvapen illegalt där. Projektet genomfördes under hösten 2010 och reportern lyckades via kriminella kretsar köpa en halvautomatisk pistol med tillhörande magasin.
Efter att ha transporterat vapnet till ett hotell kontaktade reportern omedelbart polisen som hämtade vapnet.
Chefredaktören och en nyhetschef åtalades för anstiftan till vapenbrott medan reportern åtalades för vapenbrott.
De tilltalade ansåg bland annat att det hade varit journalistiskt försvarbart att försöka ta reda på om det var sant som polis och politiker påstod att det ”flödade illegala vapen i Malmö”. Enligt journalisterna hade gärningen dessutom varit ”socialt adekvat” med hänsyn till yttrandefrihetsintresset, intresset av rätt till information och med hänvisning till Europakonventionen.
Trion dömdes dock i enlighet med åtalet både i Malmö tingsrätt och i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Männen ansågs ha handlat med uppsåt och hovrätten uttalade att det inte hade varit nödvändigt att fullfölja köpet för att fullgöra det journalistiska uppdraget. Enligt hovrätten hade det nämligen varit tillräckligt att få ett erbjudande om att köpa vapnet för att illustrera hur lätt det är att få tillgång till illegala vapen i Malmö.
Ingen påföljdseftergift
Hovrätten ansåg inte heller, som journalisterna yrkat, att det fanns skäl att meddela påföljdseftergift. De tilltalade hade visserligen ”begränsat de skadliga verkningarna av brottet” genom att lämna vapnet till polisen och aldrig haft uppsåt att använda det. Det var dock fråga om ett allvarligt brott, och de förmildrande omständigheterna var enligt hovrätten inte så starka att det kunde anses uppenbart oskäligt att döma till påföljd – någonting som är en förutsättning för påföljdseftergift.
Journalisterna dömdes istället till villkorlig dom, kombinerad med dagsböter på 30 000 kronor för chefredaktören, drygt 13 000 kronor för nyhetschefen samt drygt 14 000 kronor för reportern.
Männen överklagade till HD och påstod bland annat att domstolarna hade feltolkat de objektiva rekvisiten för vapenbrott och att det även hade saknats så kallad subjektiv täckning – det vill säga uppsåt. Männen hänvisade även till artikel 10 i Europakonventionen, motsvarande yttrande- och informationsfrihetshänsyn samt grundsatserna för så kallad social adekvans.
Högsta domstolen fastställer nu i huvudsak den fällande domen mot journalisterna. Domstolen betonar att befattningen med pistolen har varit ett innehav i vapenlagens mening – trots att det handlat om begränsad tid, att avsikten har varit att genast överlämna vapnet till polisen och att inköpet har gjorts för Expressens räkning. Männen har alla varit införstådda med att innehavet var tillståndspliktigt och har medverkat på det sätt som anges i åtalet.
Publicistiskt syfte motiverar inte gärningen
Det finns fall där brott inte ska medföra ansvar trots att de – som i det aktuella fallet – faller utanför tryckfrihetsförordningens tillämpningsområde, enligt HD. Ämnet som skulle granskas av Expressen är enligt HD av allmänt samhälleligt intresse. Domstolen anser dock, som hovrätten, att frågan kunde ha belysts på andra sätt.
Tyngden av det publicistiska intresset har heller inte motiverat att vapenköpet faktiskt fullföljdes. De intressen som skyddas av yttrande- och informationsfriheten medför heller inte att journalisterna ska undgå ansvar. Ansvarsfrihet kan enligt HD heller inte aktualiseras genom social adekvans eller straffrättsvillfarelse.
HD anser att brottet ska rubriceras som vapenbrott av normalgraden. Domstolen understryker dock att brotten är av en annan karaktär än den typ av vapeninnehav som står i fokus för vapenlagstiftningen. Innehavet har varit kortvarigt och vapnet har omgående lämnats över till polisen.
Det har heller aldrig funnits någon risk för att vapnet skulle komma till brottslig användning och innehavet hade samband med ett reportagearbete om ett allvarligt samhällsproblem.
Dessa särpräglade omständigheter gör enligt HD att straffvärdet är avsevärt läge än för den typiska brottsligheten på området. Straffvärdet är enligt HD också läge än vad hovrätten har ansett. Någon villkorlig dom är därför inte nödvändig.
HD höjer istället dagsbotspåföljderna för de tilltalade. Reportern ska nu betala drygt 40 000 kronor. Nyhetschefen ska betala drygt 50 000 kronor och chefredaktören ska betala 80 000 kronor i böter.
Två justitieråd är skiljaktiga och anser att vapenbrottet med hänsyn till de förmildrande omständigheterna ska rubriceras som ringa. Antalet dagsböter borde därför halveras.
