Högsta domstolen finner att den kommunala självkostnadsprincipen inte är tillämplig på hamnbolaget. I målet framkommer det dock att hamnbolaget haft en dominerande ställning på den relevanta marknaden.
Den relevanta markanden är enligt Högsta domstolen tillhandahållande av hamntjänster i Ystads hamn till färjeoperatörer som bedriver färjetrafik avseende passagerare och fordon på rutten Ystad-Rönne. Högsta domstolen påtalar att hamnen är monopolist i ekonomiskt hänseende på denna marknad och att den därmed ska anses ha en dominerande ställning.
Högsta domstolen finner vid konkurrensbedömningen att det inte är ett hållbart utbytbart alternativ för färjeoperatören att flytta trafiken från Ystads hamn till Trelleborgs hamn. Att det skulle vara ett sämre alternativ beror främst på kostnaden för personal och drivmedel samt turtätheten. Att det inte existerar någon tågförbindelse mellan Köpenhamn och Trelleborg är också en nackdel. Färjeoperatören har dessutom på grund av ett investeringsavtal haft och kommer under ett flertal år framöver att ha avsevärda kostnader för investeringar i Ystads hamn, som skulle bli oanvändbara vid en flyttning till Trelleborg.
