Riksåklagaren beviljas resning i ett mål där en man friats från åtalet om en våldtäkt mot en då 14-årig pojke.
Enligt Högsta domstolen skulle hovrätten sannolikt ha dömt mannen om man känt till de nya uppgifterna som nu lagts fram av riksåklagaren i resningsansökan.
Målet ska därför prövas på nytt i hovrätten.
Mannen åtalades för att ha tvingat en då 14-årig pojke till oralsex i en skogsdunge. Enligt åtalet hade mannen tvingat den 14-åriga pojken till samlag genom hot och genom att hålla i målsägandens huvud.
I målet åberopade åklagaren, bland annat, en analys av ett så kallat blandprov av DNA från den åtalade mannens kalsonger som ”med visshet” talade för att huvuddelen av provet kom från honom, medan den andra delen av provet inte kunnat utvärderas för jämförelse mot person. Han kom senare att dömas mot sitt nekande för våldtäkt mot barn till två år och fyra månaders fängelse.
Efter överklagande frikändes han dock från våldtäkten.
Ny DNA-analys avgörande
Under sommaren förra året återupptogs dock förundersökningen mot mannen sedan det gjorts en ny analys av det DNA-prov som åklagaren åberopat som bevisning. Den nya analysen gav nämligen stöd för att provet även innehöll DNA från målsäganden. Efter ett nytt jämförelseprov från målsäganden och ytterligare analys lämnade Nationellt forensiskt centrum i september också ett kompletterande sakkunnigutlåtande med slutsatsen att ”resultatet talade extremt starkt för att den mindre delen av DNA-provet kom från målsäganden”.
Efter att de nya uppgifterna framkommit valde Riksåklagaren att lämna in en resningsansökan för att få fallet prövat på nytt. Enligt RÅ är det, mot bakgrund av de nya uppgifterna, sannolikt att hovrätten skulle ha dömt mannen för våldtäkt mot barn om rätten känt till dessa under rättegången. Den friade mannen har dock invänt att RÅ:s resningsansökan inte gjorts i rätt tid och att åklagaren dessutom saknat giltig ursäkt för att inte ha åberopat den aktuella bevisningen redan i brottmålet.
Åklagaren hade giltig ursäkt
Högsta domstolen konstaterar dock att det i detta fall rör sig om bevisning som kommit fram med hjälp av ny teknik än den som användes vid brottmålet och att den nya analysen innebär nytt underlag för prövningen. Dessutom användes den nya analystekniken inte av dåvarande SKL när målet prövades senast, vilket gör att åklagaren haft giltig ursäkt för att inte tidigare ha åberopat bevisning som grundande sig på den nya tekniken.
Högsta domstolen slår också fast att det ”sammantaget får anses sannolikt att hovrätten, med beaktande av den nya bevisningen, skulle ha funnit det utrett att N.N genomfört orala samlag med målsäganden den aktuella kvällen”. Med hänsyn till den utredning som förelåg är det, enligt HD, ”också sannolikt att hovrätten, såsom tingsrätten gjorde, skulle ha funnit att N.N hade skälig anledning att misstänka att målsäganden var under 15 år och att gärningen skulle ha rubricerats som våldtäkt mot barn”.
Högsta domstolen bifaller därför riksåklagarens resningsansökan målet kommer därför att tas upp av hovrätten ytterligare en gång.
