Ari Mattinen dömdes i april 2002 till livstids fängelse för att klockan 04:00 på natten, med tre promille i blodet, ha kastat sin alkoholiserade och deprimerade sambo genom ett fönster i deras gemensamma lägenhet. Mattinen har hela tiden hävdat att han sov vid tillfället och att kvinnan tagit livet av sig. Två vittnen uppger att de hört en kvinna skrika på hjälp, ett tredje – en äldre och enligt åklagaren orörlig kvinna – uppger att hon vaknat av att en man och en kvinna skrikit åt varandra och att hon hört möbler som flyttats och glas som krossats.
Tingsrätten lade vittnesuppgifter till grund för bedömningen att Mattinen, i motsats till vad han själv uppgett, känt till vad som utspelat sig i lägenheten. Domstolen uttalade också att fönstret var stängt och att blåmärken på kvinnans armar visade att handgemäng förekommit. Tingsrätten uteslöt att kvinnan ramlat eller tagit sitt liv.
Svea hovrätt delade bedömningen att det förekommit bråk i lägenheten, att fönstret var tillslutet efter dödsfallet och att det var ”mindre sannolikt” att fönstret gått igen på grund av drag. Mot den bakgrunden, och med hänvisning till avskrapsmärken på fönsterblecket, fann domstolen det ”helt osannolikt” att kvinnan tagit sitt eget liv.
Mattinen gjorde i överklagandet gällande att hovrätten gjort ”väsentliga avsteg” från rådande beviskrav i mordmål. HD meddelade inte prövningstillstånd. Mattinen har, med hjälp av advokat Johan Eriksson och reportern Trond Sefastsson, ansökt om resning två gånger.
Riksåklagare Fredrik Wersäll skrev i ett yttrande från mars 2007 att resningsansökan i allt väsentligt inte innehöll några nya omständigheter i sak. Åklagaren uttalade också att det tyngsta beviset mot Mattinen var det vittnesmål som lämnats av den man som befann sig i sin lägenhet tre våningar under Mattinens och den avlidna kvinnans lägenhet.
Högsta domstolen avslog i maj 2007 resningsansökan med tre röster mot två. De två skiljaktiga justitieråden, Calissendorff och Regner, uttalade att hovrätten inte uttryckligen prövat möjligheten att kvinnan ramlat eller att hon självmant tagit sig ut på fönsterblecket i samband med bråk.
Johan Eriksson och Trond Sefastsson har argumenterat för att fönstret kan ha slagit igen på grund av korsdrag. När de filmade fönstret slogs det igen upprepade gånger. De har också gjort gällande att hovrättsdomen baserats på ett ”synnerligen darrigt” vittnesmål – den äldre kvinnans – och att hennes uppgifter motsägs av den tekniska utredningen.
I den nu aktuella resningsansökan anför Johan Eriksson att hovrätten brutit mot reglerna om tilltrosvittnen genom att inte höra det aktuella vittnet på nytt. Åklagaren har uppgivit att kvinnan bland annat på grund av ålder inte kunnat höras.
I resningsansökan uppges att varken polis eller åklagare kontaktat vittnet efter tingsrättsförhandlingen, och att åklagaren hittat på slutsatsen att kvinnan var för gammal och orörlig för att kunna höras.
Eriksson framhåller att hovrätten hade behövt tillgång till kvinnans karaktär för att bedöma trovärdigheten i det hon säger. Detta mot bakgrund av att det enligt Eriksson gått minst en timme mellan det bråk vittnet uppger att hon hört och den avlidna kvinnans fall från fönstret, samt att det tekniska protokollet motsäger kvinnans uppgifter om att glas krossats och möbler flyttats.
I resningsansökan åberopas också ett foto till styrkande av att kvinnan inte kan ha kastats eller knuffats ut genom fönstret. Vidare ifrågasätts HD:s uttalande att det är ”mindre sannolikt” att det aktuella fönstret gått igen av drag.
Högsta domstolen avslår nu på nytt Ari Mattinens ansökan om resning. HD konstaterar att hovrätten inte ändrat tingsrättens dom och att domstolen därmed inte brutit mot tilltrosreglerna. HD finner inte att hovrätten i övrigt gjort sig skyldig till fel genom att inte höra den äldre kvinnan på nytt. I övrigt anses materialet i relation till vad som förekommit i det första resningsärendet vara av ”marginell betydelse”.
Justitierådet Torgny Håstad är skiljaktig och uttalar att det inte finns skäl att frångå principen att värdet av material som bedömts i ett tidigare resningsärende kan ”omprövas fritt i hänseenden som står i samband med det som är nytt i den nya ansökan” när materialet i den nya ansökan ”är relevant och inte saknar all betydelse.
Fredrik Svärd
Chefredaktör
