Sölvesborg-Mjällby Sparbank har yrkat att Revisionsbyrån Ragnar Andersson & Co ska förpliktigas att betala banken drygt 1,5 miljoner kronor på grund av byråns åtgärder och brist på åtgärder beträffande bolaget Leif Gren Entreprenad, för det kapitalbelopp som banken förlorade i och med bolagets konkurs.
Banken menade att revisionsberättelserna avseende räkenskapsåren 1998-2000 inte fått det innehåll de borde haft beträffande bolagets varulager samt en fordran på NCC, vilket fått till följd att banken i egenskap av kreditgivare förlorat möjligheten att förbättra sin ställning gentemot bolaget.
Revisionsbyrån menade att revisorerna utfört sina uppdrag enligt god redovisningssed samt att de inte heller varit oaktsamma. Byrån menade att bolagets rörelsekredit inte hade förändrats under den aktuella tiden, att revisorns agerande inte på något sätt förändrat kreditgivningen och att det inte fanns något samband mellan byråns agerande och bankens förlust.
Tingsrätten fann att revisorerna inte varit oaktsamma utan tvärtom utfört sina uppdrag i enlighet med god revisionssed. Tingsrätten ogillade därför käromålet och förpliktigade banken att betala revisionsbyråns rättegångskostnader om 786 214 kronor.
Hovrätten konstaterade att utredningen visade att revisionsbyrån inte varit revisor i det aktuella bolaget och att byrån vid sådana förhållanden inte kan bli ersättningsskyldig mot banken. Hovrätten fastställde därför tingsrättens domslut.
Banken överklagade och menade att det skett ett grovt rättegångsfel i hovrätten genom att hovrätten åsidosatt dispositionsprincipen och felaktigt sakprövat omständigheten huruvida byrån var rätt part eller inte.
Högsta domstolen, HD, konstaterar att tingsrätten gjort bedömningen att byrån erkände att den var rätt ansvarssubjekt för den aktuella talan samt att det inte finns skäl att frångå tingsrättens bedömning.
HD finner därför att hovrätten ogillat bankens talan på grund av en omständighet som inte har åberopats, och i hovrätten inte heller kunnat åberopas, av revisionsbyrån. Hovrätten har därmed begått ett rättegångsfel som enligt HD har inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD.
Högsta domstolen undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten.
