En man som hävdar att han är son till en sedan knappt 30 år avliden man får rätt att undersöka dennes kvarlevor för att utreda faderskapet.
Det slår Högsta domstolen fast i ett färskt avgörande och konstaterar att motintressena inte väger tyngre än mannens intresse av att få kännedom om sin identitet och sitt ursprung.
En nu 61-årig man föddes inom äktenskap mellan två nu avlidna personer. Han har i målet gjort gällande att det är en annan man, även han avliden, som är hans biologiska fader. Han vände sig därför till tingsrätten och begärde att domstolen skulle förklara att så var fallet och åberopade bland annat dagboksanteckningar efter sin mor, DNA-släktutredning och förhör med en släktforskare.
Tingsrätten ansåg att bevisningen inte gav tillräckligt stöd för slutsatsen att så var fallet – och ogillade mannens käromål. Han överklagade då domen till hovrätten, där han yrkade att domstolen under handläggningen skulle förordna en rättsgenetisk undersökning av vävnad från den avlidne man han anser vara den biologiska fadern. Detta motsatte sig den avlidne mannens barn – men hovrätten gick på mannens linje och beslutade att en sådan undersökning skulle göras med hjälp av humanbiologisk vävnad från den avlidne mannen.
HD: Får rätt att öppna graven
Nu har Högsta domstolen prövat frågan om att genomföra en rättsgenetisk undersökning – och ger mannen rätt.
HD anser att det finns anledning att anta att mannens mor och den avlidne mannen haft samlag under den så kallade konceptionstiden. Frågan för HD att pröva var därför om mannens intresse av att få genomföra en rättsgenetisk undersökning vägde tyngre än den avlidne mannens barns intressen.
Enligt HD är den aktuella situationen inte en sådan undantagssituation där motintressena väger tyngre än mannens intresse av att få kännedom om sin identitet och sitt ursprung. Hans grav ska därför öppnas för att en undersökning av hans kvarlevor ska kunnas göras.
