Mordet var så hänsynslöst att mannen under normala omständigheter hade dömts till livstids fängelse, konstaterar Högsta domstolen. Eftersom han på grund av en personlighetsstörning har haft svårt att kontrollera sin aggressivitet så beslutar dock HD att att han ”bara” ska dömas till 17 års fängelse.
Både riksåklagaren och den tilltalade själv hade överklagat domen från Hovrätten över Skåne och Blekinge på 17 års fängelse.
Riksåklagaren yrkade på livstids fängelse medan den tilltalade ansåg att gärningen skulle bedömas som dråp och att straffet i vart fall skulle sättas lägre.
HD konstaterar att straffskalan för mord är fängelse i lägst 10 och högst 18 år eller på livstid och att tanken är att hela straffskalan ska användas.
”Med hänsyn till den strängare syn på allvarliga våldsbrott som numera gäller drar Högsta domstolen slutsatsen att utgångspunkten, det vill säga om det varken finns försvårande eller förmildrande omständigheter, ska vara fängelse 14 år. Livstids fängelse ska användas bara i de allvarligaste fallen”, skriver HD.
Högsta domstolen anser att det i det aktuella fallet finns flera försvårande omständigheter och att brottet var så allvarligt att det sammantaget finns skäl för livstids fängelse.
Högsta domstolen skriver i sina domskäl:
”Vad X har gjort sig skyldig till är ett lömskt angrepp på öppen gata mot en vid tillfället intet ont anande person som helt saknade möjligheter att komma undan. Genom gärningen har X på detta sätt visat stor hänsynslöshet.”
”Vad som är mest försvårande är dock tveklöst att X, med full insikt om det, har utfört gärningen inför sina minderåriga barn och dessutom genom gärningen har berövat dem deras mor. Detta vittnar om en total hänsynslöshet. Barnen kommer under resten av sina liv att få leva med det trauma som upplevelsen av hur deras far mördade deras mor inför deras ögon innebär. Ett beteende av detta slag – genom vilket man inte bara har tagit den dödades liv utan även förstört barnens – är så utomordentligt allvarligt att det har ett synnerligen högt straffvärde.”
Gärningsmannens invändning att han på grund av en psykisk störning hade nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande framstår dock inte som obefogad, enligt HD.
Högsta domstolen skriver i domskälen:
”Utredningen i målet ger vid handen att X hade en personlighetsstörning som tog sig olika uttryck. Inför sin närmaste omgivning uppvisade han ett stort kontrollbehov och en lättväckt aggressivitet. X har berättat om hur svårt han hade att förstå och acceptera att Y (kvinnan) kunde besluta sig för att lämna honom och hålla fast vid det så bestämt.”
Högsta domstolen delar därför hovrättens uppfattning att straffet ska vara tidsbestämt.
Att det blir just 17 års fängelse – och inte 18 år som är maximum vid tidsbestämda straff – hänger samman med att gärningsmannen redan hade dömts till ett fängelsestraff på ett år för ett annat brott.
Mannen ska alltså sammanlagt avtjäna 18 år.
