KRÖNIKA – av Per Rönström, avgående VD/MP på advokatfirma DLA Nordic
Efter elva år som VD/MP på advokatfirma DLA Nordic ska Per Rönström nu lämna över till sin efterträdare. Han är den VD/MP som suttit flest år på posten bland de stora affärsjuridiska byråerna i Sverige. I tre krönikor, som kommer att publiceras under lika många veckor i Dagens Juridik, reflekterar Per Rönström över branschfrågor medan han städar ur sin bokhylla.
Det är mycket man kan hitta då man städar sin bokhylla. Även om det kanske finns någon som gläder sig åt att samfundets gamla matriklar kan ge upphov till lite funderingar, borde det väl ändock efter mer än ett kvarts sekel finnas något i hyllan med något större verkshöjd kan man kanske tycka.
I nästa hylla hittade jag diverse böcker. Av någon anledning fastnade jag för ett halvtunt häfte med titeln ”Advokat – Ett yrke i närbilder”. Häftet var utgivet av advokatsamfundet 1985 och innehåller ett 25-tal artiklar med inriktning mot advokaten och dennes yrkesroll.
Många av de enskilda artiklarna väcker en del tankar om hur det egentligen var för 30 år sedan i advokatbranschen. Redan av förordet kan man förstå att mycket har hänt. Där anges att avsikten med skriften var att ”informera om advokaten och hans arbete”. Som sagt detta var för snart 30 år sedan och uttrycket ”hen” (respektive genitivformen ”hens”) hade väl inte uppfunnits då eller …? Jo, uttrycket påstås ha lanserats redan 1966!
Under rubriken ”80-talets advokat” konstaterade advokaten Sven Harald Bauer att utvecklingen gick mot en ökad specialisering. Han fick så rätt så. För dagens unga biträdande jurister på de större advokatbyråerna är det ju vanligt att de redan under studietiden kommit att inrikta sig mot ett specifikt rättsområde och sedan efter anställningen fortsätter inom området.
Möjligen har komplexiteten i advokatarbetet drivits så långt att det numera inte går att behärska en bredd inom juridiken. Eller är det bara så att våra uppdraggivare har blivit så mycket mer kvalificerade att vi inte längre kan dölja oss bakom den hävdvunna advokattiteln, utan istället måste kunna prestera på en helt annan nivå än gårdagens advokater?
Oavsett vad det kan ha funnits för enskilda drivkrafter kan vi ändock konstatera att vi har fått en specialisering.
Är det då bra med specialisering? Svaret kanske är enkelt, nämligen om våra klienter vill ha råd av specialister så måste det väl vara bra! Att det finns en mängd frågeställningar som dyker upp och som kräver specialistkunskaper inom ett enskilt område är numera vardagasmat på en advokatbyrå. Dock kan redan detta leda till att man som jurist tror att det är juridiken som styr våra klienter och den verklighet som de liver i. För dem vi ska hjälpa är dock verkligheten något helt annat.
En allt för ensidig specialisering är inte bara ett oroande tecken för den enskilde juristen, utan även för advokatbranschen som sådan. Även om våra klienter efterfrågar specialiskunskaper, är det dock på senare år alltmer vanligt att det är branschkunskaper och en allmän affärserfarenhet som efterfrågas.
Även en erfaren specialist kan väl bidra härmed, men våra klienters utmaningar ligger sällan inom ett enskilt rättsområde utan utgörs vanligen av något helt annat. För att hantera detta krävs inte bara en viss bredd i kunskaperna, utan också en förståelse för klientens utmaningar. Att ge de rätta svaren på de frågor som dessa utmaningar medför är inte alltid så lätt. Här kommer specialisterna väl till pass, men det som är svårare är att formulera de relevanta frågorna.
Även om jag själv känner mig något besvärad av den specialiseringsiver som rått inom advokatbranschen de senaste decennierna, kan inte ens jag förneka att en utökad specialisering är ofrånkomlig men samtidigt kan jag inte annat än med en dåres envisshet upprepa att jag tror att en grundläggande bredd ändock är nödvändig.
Bredden ifråga gäller givetvis inte bara juridik, utan en bra advokat måste givetvis ha ett brett perspektiv även på livet för att ha framgång. Jag har tidigare ställt frågan, men måste återupprepa den: Hur vanliga kommer sådana personer att vara på våra affärsjuridiska advokatbyråer om 25 år?
Mina tankar ovan inbjuder möjligen till att kritisera min inställning. Detta var något som även Sven Harald Bauer insåg 1985 då han i något förtäckta ordalag ifrågasatte specialiseringsivern. Han uppgav ändock att han var av ”uppfattningen att man inte är riktigt fullödig som advokat om man inte då och då har kontakt med vardagsjuridik, allmänjuridik eller humanjuridik, vad man nu vill kalla det”.
Tänk så klok han var, men vad kommer de att säga om mig om 25 år då?
Nej, nu får det vara slut på funderandet, nu gäller det att gå vidare med städningen. Vem vet vad som då kan dyka upp?
Per Rönström tillträdde som VD/MP på advokatfirma DLA Nordic våren 2003. Byrån har sedan dess fördubblat sin omsättning, etablerat ett samarbete med världens största advokatbyrå DLA Piper och har nu 85 jurister på kontoret i Stockholm.
