När utredaren Daniel Tarschys lämnade över rapporten vid en presskonferens i eftermiddags gjorde han klart att det är en gedigen granskning som har skett.
– Rapporten kan verka omfångsrik men då skulle ni se det material som vi gått igenom.
Utöver granskning av utredningsmaterial har de 16 böcker som hunnits skrivas i ämnet studerats och intervjuer har gjorts med 140 personer. Även Bergwalls vårdjournaler, material som vanligtvis är sekretesskyddat, har fungerat som underlag.
”Domstolarna fick inte tillräckligt underlag”
Daniel Tarschys pekade under presskonferensen på de brister som fanns inför de fällande domarna.
– Vi går noggrant igenom vad domstolarna visste och konstaterar att de inte fick tillräckliga underlag för att fatta beslut.
”Inget fundamentalt fel i rättssystemet”
Daniel Tarschys menar dock att det är en ”smaksak” om man vill kalla fallet för systemfel eller inte.
– Vi säger att det inte finns fundamentala fel i rättssystemen men det hindrar ju inte att det finns svagheter. Den ordningen där man bara har en åklagare, den är borta nu. Det är en smaksak vad man vill kalla för systemfel eller inte, vi pekar på brister som behöver åtgärdas.
Utredningen föreslår bland annat att Vetenskapsrådet och SBU, och också landstingen, måste ägna mer uppmärksamhet åt psykiatrin, något som han säger tidigare har haft ”låg politisk prioritet”.
Daniel Tarschys lyfter även fram Advokatsamfundets pågående arbete med att diskutera förhållningssätt till psykiskt störda personer.
Utredning på remiss
Det här är början till en slutpunkt säger Ander Ygeman, inrikesminister som tog emot rapporten från kommissionen.
– Rapporten går nu ut på remiss och sedan ska vi gå vidare med de slutsatser som dragits för att göra de förändringar som krävs för att se till att sånt till att sånt här inte händer igen.
När det gäller de artikel i DN som publicerades idag så skriver Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarsson på Twitter: ”Bra att Bergwallkommissionen är tydlig med att de inte finner anledning ifrågasätta de friande domarna.”
Artikeln i DN är undertecknad av kommissionens ledamöter:
- Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet
- Kjell Asplund, professor i medicin, fd generaldirektör för Socialstyrelsen
- Mari Heidenborg, lagman och chef för Solna tingsrätt
- Mikael Kullberg, rättssakkunnig i justitiedepartementet
- Tor Langbach, fd chef för norska Domstolsverket
- Daniel Tarschys, professor i statskunskap och fd generalsekreterare i Europarådet
Kommissionen understryker att det inte har ingått i kommissionens uppdrag att överpröva domsluten ”… men det bör ändå sägas att vår genomgång av materialet inte har gett oss någon anledning att ifrågasätta de friande domarna i resningsmålen”, skriver kommissionen i artikeln i DN.
Över hundra personer
Utöver en genomgång av den skriftliga dokumentationen har kommissionen träffat över hundra personer som på ett eller annat sätt har deltagit i den rättsliga hanteringen och den psykiatriska vården av Sture Bergwall ”eller som i övrigt har insikter i rättsväsendet och rättspsykiatrin”. Kommissionen skriver:
”De inblandade som vi mött har haft goda ambitioner inom sina olika yrkesområden: poliser och åklagare som velat beivra och utreda brott, advokater och domare som samvetsgrant velat utföra sina uppdrag, terapeuter och vårdpersonal som velat lindra lidande och lugna oroliga patienter, forskare som velat nå nya vetenskapliga rön, journalister på spaning efter spännande scoop.”
”Berwalls erkännande starten”
Kommissionen sammanfattar sin slutsatser av det som har hänt i fyra förklaringar:
”Den första är Sture Bergwalls egna uppgifter om ett stort antal mord, stegvis utvecklade under de olika förhören. Utan dem hade utredningsmaskineriet inte kört i gång och heller inte kört vidare. Berättelsen blev efter hand så suggestiv att många kom att godta högst osannolika, ofta bisarra historier.
På Säter fick Sture Bergwall höga doser av bensodiazepiner. Det var skadligt och kan ha bidragit till hans benägenhet att fabulera, men hans egen medverkan är likväl obestridlig. De ofta makabra beskrivningarna av de olika brotten var hänsynslösa, inte minst gentemot offrens anhöriga. I detta liksom i flera tidigare brott som Sture Bergwall bevisligen har begått röjde han en tydlig brist på medkänsla.
”Accepterade felaktigheter i förhören”
En andra faktor är den särskilda hänsyn som framför allt under förundersökningarna togs till hans särart och beteende. Upprepade felaktigheter vid förhören accepterades som ’medvetna avvikelser’. Man godtog därmed en ovanlig förklaringsmodell, på tvärs mot normala rutiner för verifiering.
Samma människor
”Vår tredje förklaring är den starka kontinuiteten i gruppen runt Sture Bergwall. Förhörsledaren, åklagaren, en psykoterapeut och en rådgivande psykolog medverkade under hela den period då utredningarna fortgick, mer än nio år. I de samtliga utredningar där man funnit en kropp deltog också samma rättsläkare. Allt detta kan ha bidragit till att kritiska tankar inte kom fram i tillräcklig omfattning.”
Ingen balans i domstolen
En fjärde orsak till utfallet i första instans ligger slutligen i att balansen mellan åtal och försvar uteblev vid rättegångarna (den ”kontradiktoriska principen”). Hur osammanhängande och motsägelsefulla de tidiga redogörelserna var och hur berättelserna utvecklades kom inte riktigt fram. I lojalitet med sin klient förhöll sig advokaterna relativt passiva. I sina presentationer la åklagaren inte tillräcklig vikt vid bevisningens svagheter och tänkbara alternativa förlopp.”
Kommissionen har också tagit sig an frågan om den psykiatriska vården och ställt sig frågan: Vad trodde man inom psykiatrin?
”Här fanns nog skepsis, men efter hand tog man också intryck av de olika domarna. I våra samtal med psykiatriker, psykoterapeuter och psykologer liksom med vårdare på Säter har många betonat ’tidsandan’. Psykiska störningar och våldsamt beteende förklarades gärna med tidiga sexuella övergrepp. Sture Bergwalls vittnesbörd om sådana upplevelser gjorde intryck på många men har inget annat stöd än hans egna berättelser.”
Kommissionens slutsats när de gäller konsekvenserna av det inträffade redovisas också.
”Av de åtta offren i Bergwall-målen har två aldrig återfunnits, och i ett tredje fall är det osäkert om det verkligen handlade om ett mord. Minst fem människor har dock bragts om livet, och en bestående skadeverkan av Sture Bergwalls erkännanden och den tilltro de mötte är då att spaningen efter andra tänkbara gärningsmän upphörde.”
Inför framtiden
Vad kan man då göra inför framtiden – för att detta inte ska upprepas? Kommissionen skriver att mycket har hänt, inte minst i kölvattnet av de friande domarna mot Sture Bergwall.
” Vi tror dock att ännu mer uppmärksamhet behöver ägnas åt rättspsykiatrin, som fullgör ett svårt men viktigt samhällsuppdrag. Det ankommer på landstingen, men ges inte tillräcklig prioritet. Både tillsyn och metodutveckling behöver förstärkas.”
När det gäller rättsväsendets hantering pekar kommissionen på den ”objektivitetsprincip” som alltid måste få råda – att utredningar ska bedrivas förutsättningslöst och att polis och åklagare ska redovisa även omständigheter som talar mot ett åtal.
”I regeringskansliet och hos riksåklagaren övervägs starkare garantier för dess tillämpning. I efterklokhetens ljus är det lätt att se misstag i Bergwall-ärendena. När samma personer deltog i alla eller flertalet mål utvecklades ett grupptänkande. Den ena domen följde den andra. Men i ett sunt rättsväsen får vi aldrig ge avkall på den individuella prövningen och de kritiska motfrågorna. Däri ligger en viktig lärdom av dessa processer, utan tvivel exceptionella i svensk rättshistoria.”
Ta del av rapporten här.
Foto: Ulf Palm och Janerik Henriksson/TT
