Bakgrunden i målet är tvisten mellan ett byggbolag och en privatperson som ingått avtal om hantverkstjänster – bland annat målning på privatpersonens hus.
Avtalet gällde arbete på löpande räkning mot ett fast timpris och bolaget skulle även köpa in materialet.
Krävdes på 120 000 kronor
Arbetena slutfördes dock aldrig men bolaget krävde att mannen skulle betala närmare 120 000 kronor. När han vägrade stämde bolaget honom vid Södertörns tingsrätt.
Mannen hävdar att bolaget inte har utfört arbete under det antal timmar som påståtts alternativt att den arbetstid som bolaget lagt ned inte har varit skälig i förhållande till det utförda arbetet. Dessutom påstår han sig ha betalat 25 000 kronor kontant till bolaget utan att få något kvitto.
Tingsrätten ansåg att mannen hade lyckats bevisa sitt påstående om kontanta betalningar och ansåg inte att bolaget hade lyckats visa att beställaren var skyldig att betala mer än vad han redan gjort. Tingsrätten gick därför på mannen linje.
Hovrätten gick emot tingsrätten
Bolaget överklagade till Svea hovrätt som ansåg att några kontantbetalningar inte var bevisade och att bolaget hade rätt till 94 000 kronor för obetalt arbete.
Domen överklagades till Högsta domstolen.
Enligt HD ger bolagets tidsredovisning varken i sig eller tillsammans med övrig bevisning någon klar bild om vilket arbete som verkligen har utförts och hur tiden fördelats på olika arbetsmoment.
Bristande redovisning
En redovisning där inte bara nedlagd tid – utan även information om vilket arbete som utförts – är många gånger ett viktigt underlag för att kunna bedöma prisets skälighet, konstaterar HD.
En utgångspunkt är också, enligt konsumenttjänstlagen, att underlaget ska göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets ”art och omfattning samt hur priset har beräknats”.
Utifrån bolagets utredning går det inte att bedöma om det har varit befogat att lägga ned det antal timmar som bolaget nu kräver betalning för. Bolaget kan därför inte anses ha visat att det begärda priset är skäligt.
Högsta domstolen går på kundens linje
Mannen ska därför bara betala det belopp på drygt 20 000 kronor som han har vitsordat.
HD understryker att det är näringsidkaren som ska bevisa att omständigheterna sammantagna är sådana att det begärda priset är skäligt.
HD skriver:
”Om ett pris är skäligt eller inte är en rättslig bedömning som domstolen ska göra. En part kan därför inte sägas ha bevisbördan för själva skäligheten men däremot för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning som domstolen ska göra. (Jfr NJA 2006 s. 367.)”
