JK konstaterar att misstanken gällde ett allvarligt brott riktat mot mannens egen nyfödde son, vilket talar för en förhöjd lidandeersättning. Vad mannen anfört beträffande sin dåliga psykiska hälsa respektive mediegranskningens omfattning föranleder däremot inte förhöjd ersättning. Sammantaget finner JK att skälig lidandeersättning är 60 000 kronor; vilket är 10 000 kronor lägre än vad mannen yrkat.
Mannen anför beträffande sitt yrkande på ersättning för intrång i näringsverksamhet och förlorad arbetsförtjänst att han vid tiden för frihetsberövandet dels var verksam i ett eget företag och dels timanställd som väktare. Företaget, som producerar och säljer så kallade RIB-båtar samt skyddsutrustning för poliser och väktare, befann sig under den aktuella tiden – försäljningssäsongen – i en ”uppstartsfas”. Mannen uppskattar att försäljningen tillsammans med ersättningen för väktaruppdraget skulle ha genererat en lön till honom om 18 000 kronor per månad.
JK finner att det egna företagets lönsamhet synes ha varit beroende av mannens arbetsinsats och att dennes möjligheter att kunna ta ut lön från bolaget kan antas ha minskat till förhöjd av frihetsberövandet. En sådan inkomst är i och för sig ersättningsgill enligt frihetsberövandelagen, men eftersom mannen inte gjort antagligt att han skulle ha haft möjlighet att ta ut den angivna lönen, kan anspråket på ersättning för intrång i näringsverksamhet och förlorad arbetsinkomst inte bifallas.
Johanna Haddäng
