Hovrätten fastställer tingsrättens dom gentemot en gymnasieelev som gjort sig skyldig till bland annat grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.
Gymnasieeleven har i annonser utgett sig för att sälja bland annat mobiltelefoner, tv-spel och konsertbiljetter. De runt 70 bedragna personerna har i annonserna vilseletts att sätta in pengar på ett konto för att sedan erhålla den köpta produkten. Inga varor har emellertid levererats och på detta sätt har den unge lurat till sig omkring 250 000 kronor.
Tingsrätten dömde den unge till en månads fängelse och skyddstillsyn. Påföljdsvalet motiverades av att den unge tidigare gjort sig skyldig till brott och att straffvärdet är högt. Tingsrätten menade dock att skyddstillsyn var en lämpligare påföljd än fängelse med tanke på den unges personliga förhållanden, men att skyddstillsynen måste kombineras med ett kortare fängelsestraff.
Hovrätten finner att det inte är av betydelse för bedömningen i vare sig straffmätnings- eller påföljdsfrågan att den unge efter den fällande domen återupptagit sina gymnasiestudier med godkända resultat.
Hovrätten dömer även i motsats till tingsrätten gymnasieelevens kamrat för penninghäleri. Kamraten har på den unges begäran öppnat ett konto dit pengarna från bedrägerierna överförts. Kamraten har själv hävdat att hon trott att pengarna kommit från någon som stått i skuld till den unge. Tingsrätten menade att åtalet skulle ogillas då kamratens uppsåt inte kunde anses styrkt.
Hovrätten menar däremot att kamraten förvisso inte haft någon detaljerad kunskap om den brottsliga verksamheten, men att det kan ställas bortom rimligt tvivel att hon måste ha insett att pengarna härrörde sig från brottsliga förvärv. I och med hennes agerande har hon främjat den unges möjlighet att tillgodogöra sig pengarna. Kamraten döms därmed till 70 timmars ungdomstjänst.
