Den 1 oktober i år uppdateras Kinas patentlagstiftning och de lokala domstolarna får dessutom för första gången centrala tolkningsföreskrifter som förhoppningsvis skapar en mer enhetlig rättspraxis. Innebär detta en ny gryning för patenträtten i Mittens Rike? Möjligen, men de inte helt ovanliga frågorna ”Är det över huvud taget lönt att ha (söka) patent i Kina? Går det att få rätt vid en tvist?” är fortfarande relevanta.
Det är knappast någon överdrift att påstå att Kina har dåligt rykte när det gäller respekten för immateriella rättigheter (IPR). I fokus för kritiken finns piratkopieringen av inte minst musik, film och kläder. Jag tänkte här inte beröra just denna problematik utan koncentrera mig på patenträttigheter i Kina. Några bakgrundsanteckningar bör dock göras.
Kina befinner sig sedan lång tid på USA:s IPR ”Priority Watch List”, en lista över de länder i världen som man tycker utgör störst hot mot immaterialrätten. På listan finns även länder som Ryssland, Thailand, Kanada (!) och Israel (!).
Även om man till och med från amerikanskt håll identifierar en positiv grundtendens, är kritiken mot Kina fortfarande omfattande. En nyckelfaktor för tillkortakommandena är problemen för utländska företag att effektivt kunna hävda immateriella rättigheter rättsligt i Kina. Få fall hanteras som brottsliga intrång utan istället hanteras ärendena i administrativa förfaranden där effektiviteten är låg. Amerikanska företag klagar dessutom på lokalpatriotism och korruption vid handläggningen, som generellt sett sker decentraliserat till skillnad från i exempelvis Sverige, där alla patentmål avgörs av Stockholms tingsrätt som första instans.
För att efter denna utvikning återgå till huvudämnet här så visar tillgänglig statistik att de kinesiska patenttvisterna blir fler, men att det inte handlar om någon explosion. År 2008 förekom det ungefär 4 000 patenttvister, vilket är en måttlig ökning jämfört med 2005 då det förekom omkring 3 000 stycken. Under samma tid ökade antalet varumärkestvister från knappt 2 000 till drygt 6 000, och antalet upphovsrättstvister från omkring 6 000 till närmare 12 000.
Vinner då alltid den kinesiska parten? Faktiskt inte alls. I floran av tvister så går det att hitta utländska företag som haft klar framgång, till exempel tillerkändes i början av detta år en tysk busstillverkare skadestånd på 3 miljoner USD i intrångsersättning i ett mål mot en lokal kinesiskt tillverkare.
Det finns även exempel på det motsatta. Ett franskt elektronikföretaget dömdes 2007 att betala 46 miljoner USD i skadestånd för intrång i ett kinesiskt företags patent. Det ska dock sägas att tvisten löste sig senare genom en förlikning på något lägre nivå. Det senare exemplet, som är långt ifrån det enda, visar på att utländska företag inte bör begå ett dubbelt misstag, nämligen att först tro att det är hopplöst att hävda immateriella rättigheter i Kina, och därav dra slutsatsen att man inte behöver oroa sig för att själv begå intrång.
Som nämndes ovan så finns en positiv grundtendens i Kina. Ett av de senaste exemplen på en ökad IPR-mognad och ett ökat intresse för att få ett bättre internationellt rykte är att Kinas Högsta domstol är i färd med att utfärda en tolkningsföreskrift för patentintrångsmål. Under sommaren presenterade domstolen ett förslag, som nu är ute på remiss. Tolkningsföreskrifterna – som ju saknar direkt motsvarighet i svensk rättsordning – syftar framförallt till att skapa en mer enhetlig praxis bland underinstanserna vid bedömningen av patentintrång.
Att detta sker just nu är inte en slump, eftersom dessutom relativt omfattande förändringar av patentlagen träder i kraft den 1 oktober, ändringar som även de syftar till att uppnå förtydligande och klargöranden av den nuvarande patentlagen.
För att återgå till ursprungsfrågan – Är det lönt med patent i Kina? – så finns det en viktig slutsats man bör dra, inte minst eftersom det är lång ledtid från uppfinning till beviljat patent: ställ er inte frågan utifrån var Kina befinner sig idag utan utifrån var landet kommer att befinna sig om, säg, 5 eller 10 år. Ingen kan förutsäga framtiden, men visst pekar utvecklingen åt att svaret blir ett allt tydligare ja.
Fredrik Lüning
