År 2009 publicerades ett utkast till principer för en europeisk försäkringsavtalsrätt (Principles of European Insurance Contract Law (PEICL). Förhoppningen var och är att det skulle kunna bli ett direktivförslag. Utkastet var omfattande (667 sidor) men ändock begränsat eftersom det bara täckte skadeförsäkring utom ansvarsförsäkring. PEICL består inte bara av regler formulerade som lagtext utan även av kommentarer till varje bestämmelse samt noter med sikte på rättsläget i de olika europeiska länderna. Uppläggningen är i princip densamma som man finner i de amerikanska Restatements.
PEICL har utarbetats av en projektgrupp som kallar sig ”Restatement of European Insurance Contract Law” numera ofta bara kallad ”den europeiska försäkringsavtalsrättsgruppen” eller, varför inte, PEICL-gruppen. Denna består av ett tjugotal europeiska professorer med särskilt intresse för försäkringsavtalsrätt. De startade projektet redan 1999 och har sedan dess oavlåtligen varit verksam. Möten i gruppen har flera gånger om året ägt rum genom överläggningar under 2-3 dagar vid olika europeiska universitetsorter. I Basel ägde den senaste sammankomsten rum. Det blev gruppens trettioförsta möte.
Arbetet har nu accelererat. Sedan 2009 års regler publicerades har gruppen hunnit med också ansvarsförsäkring. Den har härefter gått vidare till livförsäkring och gruppförsäkring. I sitt slutliga skick skall PEICL tillsammans med den allmänna avtalsrätten och köprätten ingå i ett direktivförslag som innebär att medlemsstaterna som alternativ till deras nationella lagstiftning också skall ha en modellag med särskilt skydd för konsumenter samt små- och medelstora företag. PEICL-gruppen har bedrivit hela sitt arbete med inriktning och en sådan modellag och Europeiska kommissionen har helt nyligen understrukit betydelsen av just PEICL:s modellag.
Som medlem från början i PEICL-gruppen (i väsentlig del startad vid en europeisk konferens om konsumentförsäkring vid försäkringsrättsavdelningen vid Stockholms universitet) fick jag redan från början uppdraget att syssla med kollektiv försäkring. Vid det tredje mötet som ägde rum i Amsterdam år 2000 hade jag formulerat ett trettiotal regler för gruppförsäkring. Det togs emot med dystra miner. Varför skulle vi över huvud ägna oss åt kollektiv försäkring? En ledamot sade direkt att han inte tyckte om ens idén om kollektiv försäkring. Icke desto mindre lyckades jag i alla fall få igenom ett par första regler. Men ordföranden ångrade sig och menade senare att det endast blivit fråga om en allmän diskussion. Gång på gång när tiden det medgav kunde den kollektiva försäkringen aktualiseras i olika skeden av arbetet med individuell försäkring. Men det fanns ett motstånd och frågan kom inte tas upp förrän i Wien 2009.
Mitt förslag byggde på den svenska lagen. Den svenska försäkringsavtalslagen (2005:104; FAL) gör en fundamental skillnad mellan individuell försäkring och kollektiv försäkring. Till den senare hör två: gruppförsäkring och kollektivavtalsreglerad försäkring. Båda dessa gör skillnad mellan personförsäkring och skadeförsäkring . Gruppförsäkring behandlas i 17 kap. (gruppskadeförsäkring) och 19 kap. (gruppersonförsäkring). Den svenske lagstiftaren blev den förste i världen som kunde ge detaljerade, exakta och väl genomtänkta. Det kunde ske mot bakgrund av redan givna regler för individuell försäkring.
I Basel blev det till gruppförsäkring som PEICL-gruppen kom att koncentrera allt intresse. Den stora frågan blev hur anpassningen till de redan givna individuella reglerna om skadeförsäkring kunde anpassas till gruppförsäkringen. För den svenske lagstiftaren blev anpassningen möjlig just genom detaljrikedomen i reglerna om gruppförsäkring. Skulle PEICL-gruppen ge sig in i dessa myriader av regler eller inte? Ganska tidigt har man bestämt sig för att inte göra detta. Man kom,mer av allt att nöja sig med några regler i det väsentliga. En diskuterad möjlighet har varit att hänvisa ”bakåt” genom att enbart säga att de inviduella redan givna reglerna ”mutatis mutandi” skulle gälla även för gruppförsäkring. I dasgsläget är det osäkert vilken väg som slutligen väljs.
Flera faktorer försvårar vägen framåt. Först och främst måste en anpassning ske också till den allmänna kontraktsrätten. Från början var denna anpassning tveksam. Det gick inte att utan vidare hänvisa till Landokommissionens regler. Men undan för undan har det befunnits angeläget att få försäkringsavtalsrätten att smälta ihop med den allmänna avtalsrätten. Orsaken tycks väsentligen ha varit att möjligheterna för PEICL att förenas med den i sammanhanget mest prioriterade delen av förmögenhetsrätten inte kunde nonchaleras. . Personligen tycker jag inte att kopplingen till allmän avtalsrätt alltid är bra för försäkringsavtalsrättens del. Speciella värderingar i den senare riskerar att förloras. Vart tar allmänna försäkringsavtalsrättsliga principer vägen?
En annan omständighet som skapar problem för PEICL-gruppen när det gäller gruppförsäkring är den korta tid som tycks kvar innan PEICL skall vara avslutad. Nästa möte med PEICL-gruppen äger rum i Milano den 25 – 28 januari 2012. Då bör en stor del av alla regler och principer vara klara.
Men viktigast av allt i slutskedet med arbetet rörande gruppförsäkring är en omständighet som gör arbetet för PEICL-gruppen tungt och svårt. Gruppförsäkring är trots allt är något helt skilt från individuell försäkring. Gruppförsäkring handlar om tredje man. Teorierna kring denna avtalstyp är många, inte minst i den allmänna avtalsrätten. Att utforma regler för gruppförsäkring är ett oerhört komplicerat arbete. I försäkringsavtalsrätten är det alltid lätt att identifiera försäkringsbolaget. Men vem skall anses vara försäkringstagare, gruppföreträdaren eller tredje man? FAL har löst saken så att en tydlig bestämmelse om parterna finns, låt vara att denna sedan måste delas upp i två delar. Vid frivillig försäkring är det alltid gruppmedlemmen som är försäkringstagare, vid obligatorisk är det gruppföreträdaren. Denna uppdelning byggde det första förslaget på men det tog bortemot två är efter Wien innan den slutligen accepterades.
Det är min övertygelse att med all den kompetens från olika håll i Europa som PEICL-gruppen förfogar över gruppförsäkringen till siste kommer att bemästras. Resultatet kan även bidra till att göra gruppförsäkring mera tillgänglig för nationell europeisk lagstiftning.
Bill Dufwa
