”Grundlagen är inte konstruerad för dagens blockpolitik”

I praktiken har Sverige infört ett tvåpartisystem – vilket den svenska grundlagen inte är konstruerad för.
Det säger en av Sveriges främsta experter på konstitutionell rätt, professor Joakim Nergelius.
”I till exempel Finland ställer man sig väldigt frågande till varför det största partiet i Sverige inte får försöka hitta en majoritet för en regering och att den uppgiften kan tillfalla det tredje största partiet”.
Han passar också på att tipsa om en hittills outnyttjad men ”kraftfull verktygslåda” för processande jurister.

Om vi skulle börja med dina konstitutionella reaktioner på riksdagsvalet. Hur ser de ut?

– Min första reflektion handlar om den lagändring som har tillkommit för att skydda valhemligheten och som jag själv upplevde väldigt påtagligt när jag röstade.

– Den har genomförts på ett dåligt sätt och inneburit långa köer och att det har blivit stökigt i vallokalerna.

Tror du att problemet med valsedlarnas placering har varit stort tidigare?

– Nej, inte särskilt. Jag har själv varit valförrättare ett flertal gånger och jag har aldrig upplevt det som ett problem. Väljarna har alltid kunnat välja hur diskreta eller öppna de ska vara när de hanterar valsedlarna.

– Jag tycker därför att lagändringen som sådan är tveksam men när man nu genomförde den så borde kommunerna ha sett till att införskaffa större lokaler och arrangera genomförandet på ett smidigare sätt.

– Sådant här riskerar tyvärr att få konsekvenser på bland annat valdeltagande men också när det gäller väljarnas tilltro och respekt för valsystemet.

Har du några fler reflektioner från valet?

– Ja, den andra reflektionen har koppling till de långa köer som uppstod som en följd av den här lagändringen – nämligen att SVT och TV4 valde att publicera sina stora vallokalsundersökningar innan vallokalerna hade stängts.

– Även om det har visat sig att de här undersökningarna inte är särskilt pricksäkra så har de högre status än vanliga opinionsundersökningar.

– Det är extremt olyckligt att de publiceras i detta skede eftersom de kan påverka de väljare som ännu inte har röstat.

Borde även Sverige, som en del andra länder, lagstifta om hur sådana här undersökningen får publiceras inför ett val?

– Frågan förtjänar i varje fall en allvarlig diskussion.

– De dagliga opinionsundersökningarna ska och kan givetvis inte förbjudas men de här vallokalsundersökningarna kan påverka väljarna på ett annat vis. De kan uppfatta det som att valet redan är avgjort eller att de borde lägga sin röst på ett annat parti i sista stund.

– TV-cheferna har försvarat sig med att de har agerat i tittarnas intresse men i just det här fallet så är det viktigare saker än så som står på spel och då borde man vänta med publiceringen.

De svenska mandaten fördelas ju enligt den såkallade jämkade uddatalsmetoden. Anser du att man kan lita på att resultatet blir korrekt när avrundningar och jämkningar genomförs när det är så här extremt jämt?

– Historiskt sett har det lett till väldigt rättvisa resultat och en korrekt proportionell fördelning av mandaten utifrån vårt flerpartisystem. Det visar alla undersökningar.

– Men så sent som den här veckan har ju matematiker pekat på att systemet, i så här jämna val, skulle kunna resultera i att den sida som har fått minst antal röster ändå får flest antal mandat, även om sannolikheten verkar vara väldigt liten.

– Men om det skulle inträffa så skulle det givetvis inte vara bra.

Sådant händer ju med jämna mellanrum i andra demokratier.

– Ja, om vi tittar på USA så lyckades Donald Trump bli vald till president trots att han fick tre miljoner färre röster än Hillary Clinton.

– Majoritetsvalssystemet i Storbritannien innebär likaså att ett parti kan bilda majoritet i underhuset trots att man inte har fått över femtio procent av rösterna och kanske inte ens är det största partiet.

Men du litar på att det svenska systemet fungerar?

– Ja, allting bygger dessutom på allmänna handlingar som går att kontrollera för alla som önskar. Det finns möjlighet till full insyn.

– Sedan är det en annan sak att det är en relativt komplicerad sak att verkligen lära sig och förstå hur man i tveksamma fall och i gränsfall ska göra för att kontrollera att det verkligen har blivit rätt.

– Vid de tillfällen då frågan har väckts och kontroller har genomförts, bland annat i något disktrik efter förra valet, så visade det sig dock att allting stämde.

Hur ser du, utifrån ett konstitutionellt perspektiv, på den svenska blockpolitiken?

– Det är en intressant fråga. Det svenska systemet bygger i grund och botten på ett flerpartisystem och inte på den blockpolitik som vi har fått.

– Att partierna i förväg måste ”välja sida” och visa vem man vill ha som statsminister innebär att Sverige i praktiken har skapat ett tvåpartisystem.

– Vår grundlag är inte konstruerad för blockpolitik eller ett sådant tvåpartisystem. Den bygger på ett proportionerligt flerpartisystem som utgör premissen för det parlamentariska systemet och regeringsbildningen.

Hur ser det ut i våra grannländer?

– Sverige sticker ut i förhållande till våra grannländer. Varken Finland, Danmark eller Norge har den här typen av hårda blockbildningar.

– Där går man till val var för sig och löser regeringsfrågan när resultatet ligger på bordet. Ofta med ganska breda koalitioner.

– I till exempel Finland ställer man sig väldigt frågande till varför det största partiet i Sverige inte får försöka hitta en majoritet för en regering och att den uppgiften i stället kan tillfalla det tredje största partiet.

Utifrån detta – vore det inte lika bra att införa ett system i Sverige där väljarna får rösta direkt på en regeringschef?

– Det är ju nästan dit vi är på väg om man ska vara krass. Socialdemokraterna och Moderaterna tycks vilja ha det så när de matchar fram sina partiledare utifrån olika regeringsunderlag.

– Men att ändra systemet på det sättet skulle innebära att vi närmade oss en republik och det är inte heller den nuvarande svenska grundlagen konstruerad för.

Sverige har, med ett undantag (regeringen Reinfeldt 2006-2010), enbart haft minoritetsregeringar sedan 1970-talet. Är det bra?

– Grundlagen har sedan 1970-talet utformats för att kunna underlätta för minoritetsregeringar. När regelverket infördes fanns det fem partier i Riksdagen och det var innan Sverigedemokraterna hade gjort sitt intåg.

– Frågan som har uppkommit är hur långt man egentligen kan driva det här med negativ parlamentarism. Den logiska slutpunkten, kulminationen av detta, nåddes med den så kallade Decemberöverenskommelsen 2014 där syftet var att utesluta Sverigedemokraterna.

– Decemberöverenskommelsen var tänkt att gälla fram till det här valet men så blev det inte. Istället föll den ganska snabbt eftersom det fanns politiker som inte kunde acceptera den.

Hur ser du på det utifrån ett konstitutionellt perspektiv?

– Decemberöverenskommelsen gick ju långt utöver vad vår grundlag säger om hur en regeringsbildning egentligen ska gå till.

– Man kan inte driva en minoritetsregering hur långt som helst, även om den ena minoriteten är större än den andra minoriteten.

– Någonstans måste man återvända till kravet på att en regering ska ha stöd av majoriteten för att kunna få till en stabil politik.

Om vi lämnar riksdagsvalet… Konstitutionella frågor dyker ju allt oftare upp i domstolsprocesser och enskilda mål. Hur ser du på det?

– Historiskt sett har svenska advokater inte varit särskilt på hugget när det gäller konstitutionella frågor. Jag tycker att de, med några undantag, har varit relativt slöa.

– Det är en kulturell fråga. Svenska jurister har varit ovana att åberopa regeringsformen i domstol, den har haft något av en mystisk stämpel på sig.

– Men nu börjar det svänga. Vi har ett tiotal domar det senaste decenniet där HD har tillämpat framförallt regeringsformen och gett den företräde framför vanlig lag.

Hur stor roll spelade grundlagsändringarna år 2010 då man tog bort det så kallade uppenbarhetsrekvisitet (kravet på att det skulle vara uppenbart att t.ex. en lag stred mot grundlagen för att den inte skulle få tillämpas)?

– Det har betytt en hel del. De flesta av de här domarna har kommit efter 2010. Dessförinnan var HD väldigt ovillig att åberopa Regeringsformen.

– Ett exempel från den tiden var åtalet mot pastorn Åke Green för hets mot folkgrupp där HD 2005 friade honom med hänvisning till en lång genomgång av Europakonventionen och dess praxis – och inte till vår egen grundlag.

– Detta framstod som märkligt. Regeringsformen har ett lika starkt skydd för religionsfriheten som Europakonventionen men HD ansåg att det inte var uppenbart att brottsbalkens bestämmelse om hets mot folkgrupp stod i strid med Regeringsformen, medan däremot Europakonvention alltså lyftes fram.

Sedan kom en av de mest uppmärksammade domarna efter grundlagsändringen som handlade om Blake Pettersson som hade blivit berövad sitt medborgarskap i strid mot grundlagen. Hur ser du på den?

– Den är mycket viktig eftersom HD för första gången slog fast att staten kan bli skadeståndskyldig vid överträdelser av Sveriges egen grundlag och inte bara utifrån kränkningar av Europakonventionen.

– Domen var en milstolpe som ledde till att vi nu, till slut, har fått en uttrycklig lagbestämmelse om detta i skadeståndslagen. Den kom i augusti i år.

Vad kommer lagändringen att få för effekter, tror du?

– Sammantaget innebär detta att även praktiskt verksamma jurister blir mer intresserade, att grundlagen ökar i betydelse och får en naturlig plats i den svenska juridiken.

– Förhoppningsvis kommer fler jurister, inte minst affärsjurister, att börja intressera sig för området och få upp ögonen för de möjligheter som öppnas. De borde i varje fall vara mer intresserade.

Vad anser du om Europakonventionen i det avseendet?

– Europakonventionen är av den karaktären att man kan få in den i vanliga mål – brottmål, civilmål, förvaltningsmål – bland annat eftersom artikel 6 hanterar processuella frågor om klienternas rättigheter.

– Dessutom finns ju artikel 8, som skyddar rätten till privatliv. Den saknar en direkt motsvarighet i den svenska regeringsformen.

– Tillsammans fyller dessa båda artiklar ut två luckor som tidigare har funnits i svensk rätt. Här finns en stor utvecklingspotential för svenska advokater.

Utvecklingspotential? Är det samma sak som att det finns en juridisk verktygslåda för praktiserande jurister som inte används?

– Ja, absolut. Det gäller inte bara Europakonventionen utan också EU-stadgan. Den skulle utan tvekan kunna vara en kraftfull verktygslåda i händerna på en skicklig jurist.

– Men stadgan är inte särskilt ofta tillämpad i svenska domstolar. Den verkar fortfarande vara en vit fläck på kartan för svenska domare och jurister.

– Detta är lite märkligt eftersom samma jurister faktiskt har börjat bekanta sig ganska mycket med Europakonventionen.

Varför har just EU-stadgan hamnat i skuggan på det nationella planet?

– Det är en intressant fråga som är väl värd att fundera på eftersom den har funnits ganska länge (den blev rättsligt bindande år 2009, reds anm.).

– Stadgan kan bara åberopas då annan EU-rätt tillämpas, men till skillnad från Europakonventionen, som är ganska allmänt hållen, innehåller stadgan och annan EU-rätt oerhört mycket materiell juridik som täcker väldigt breda delar av de olika rättsområdena.

– I sammanhanget är det också värt att framhålla att EU-rätten har företräde framför vår egen nationella rätt. Så det kan vara någonting att fundera på för advokater som vill nå framgång för sina klienter.

Många domare säger att det i praktiken krävs att ett av ombuden är påläst och åberopar EU-rätten för att den ska få betydelse i svensk domstol.

– Det där är också värt att fundera över. Om vi tittar på förarbetena till regeringsformen så framgår det nämligen att EU-rätten, liksom för övrigt grundlagen, ska tillämpas ex officio (på eget bevåg, reds anm.) av domstolen.

– Men trots att domstolarna ska känna till och tillämpa de här reglerna även om de inte har åberopats så brukar jag säga att det är ombudens ansvar att flytta fram positionerna för den konstitutionella rätten och Europarätten.

– Där har svenska advokater, med några undantag, inte varit särskilt framgångsrika. Även om det har blivit bättre.

Hur ser det ut i andra länder på den fronten?

– Med tanke på Brexit så är det nästan tragiskt att säga att brittiska advokater tidigare var väldigt skickliga på detta. Om det är något land där EU-rätten verkligen har fått betydelse på hemmaplan så är det i Storbritannien.

– De bästa advokaterna var på hugget och brydde sig om EU-rätten eftersom de snabbt förstod att det fanns jättemycket att hämta där, att det var en juridisk guldgruva.

– På så sätt fick EU-rätten fäste i brittisk rätt och domstolarna blev flitiga med att begära förhandsbesked från EU-domstolen. Även de brittiska universiteten byggde upp förnämliga utbildningar i EU-rätt.

Vad tycker du rent generellt om EU-stadgan i förhållande till Europakonventionen – kan de hamna i konflikt med varandra?

– Jag har ingenting emot stadgan som sådan. Tvärtom så är den innehållsmässigt intressant. Problemet med stadgan är just risken för att EU-domstolen och Europadomstolen glider isär i sina tolkningar.

– Innan stadgan kom på plats så hade vi en situation där både EU-domstolen  och Europadomstolen värnade de mänskliga rättigheterna med Europakonventionen som utgångspunkt.

– Om det uppstod någon konflikt så var det, om än outtalat, Europadomstolen som hade sista ordet. Dessutom träffades domarna från de båda domstolarna regelbundet och diskuterade detta.

Så vad hände när EU-stadgan plötsligt dök upp?

– I stadgan är det ju helt klarlagt att bara EU-domstolen kan tolka stadgan. Och stadgan består delvis av samma rättigheter som finns i Europakonventionen.

– Risken är att de rättigheter som finns i både konventionen och i stadgan kan tolkas på olika sätt beroende på att EU-domstolen föredrar att tolka en viss rättighet i stadgan framför motsvarande rättighet i konventionen.

– Då kan det uppstå en divergens där domstolarna gör lite olika tolkningar. Vi har sett några sådana tendenser och det är olyckligt för både förståelsen och tilltron.

Hur ser framtiden ut för den konstitutionella rätten?

– Den konstitutionella rättens betydelse kommer helt klart att öka. Samhället är komplicerat och vi måste behärska de här frågorna på både internationell och nationell nivå.

– Vad man möjligen kan säga är att länder som till exempel Ungern, Turkiet och Brasilien kan motverka detta med sina auktoritära regimer.

– För sådana makthavare är konstitutioner nämligen besvärliga saker som lägger hinder i vägen för maktutövning. De vill därför minska dess betydelse och det är nog det största hotet mot den konstitutionella rätten.

FAKTA – Joakim Nergelius, professor och expert på konstitutionell rätt

Född: 1962 i Örgryte, Göteborg

Jur. kand: 1987 vid Lunds universitet

Notariemeritering: 1990 Malmö tingsrätt

Juris doktor: 1996, Lunds universitet med en avhandling om skyddsmekanismer för grundläggande fri- och rättigheter ur ett komparativt perspektiv.

Docent i konstitutionell rätt: 1996, Lunds universitet

Professor i rättsvetenskap med inriktning på konstitutionell rätt: 2003, Örebro universitet.

Aktuell med: En ny, omarbetad, upplaga, av ”Svensk statsrätt” (Studentlitteratur)

Bor: lägenhet i Malmö.

Familj: Två vuxna barn. Gift med en ecuadoriansk advokat.

Senast lästa bok: ”Ett ärligt liv” av Joakim Zander. Det är en spänningsroman med juridisk anknytning som utspelar sig i Lund. Jag blev synnerligt positivt överrsakd. Dessutom läste jag just en biografi över den f.d. danske statsministern Jens Otto Krag.

Senast sedda film: ”Schack” – en tysk produktion som bygger på en novell av Stefan Zweig. Den svenske skådespelaren Rolf Lassgård medverkar.

Musik: Bland annat amerikansk soul från 1970-talet

Övriga fritidsintressen: Sport som jag följer på TV samt mat och dryck.