Under den senaste tiden har en debatt pågått om dömda sexförbrytare där personuppgifter tillkännagivits på olika sajter på nätet.
Påtryckningen torde sannolikt komma från USA där man sedan en tid offentliggör namn, adress och bild på dömda brottslingar. Men även i andra länder i Europa finns den här företeelsen. Datainspektionen har redan uttalat sig och en rättsutredning pågår, huruvida dessa sajter bryter mot personuppgiftslagen eller inte. Juridiskt sett är det en gråzon mellan personuppgiftslagen – skydd mot individens integritet när personuppgifter behandlas och yttrandefriheten – en av de grundläggande fri- och rättigheterna i vårt samhälle.
Reaktionerna är värda att diskutera närmare.
Under lunchtimmen vid Stockholms universitet går åsikterna isär bland studenterna. Känslorna är många. Frågan uppkommer, är det rätt eller fel? Jag själv är väldigt säker på att skydd skall finnas för individens integritet, det är en fundament rättsprincip som inte får åsidosättas i ett demokratiskt samhälle som Sverige. Men å andra sidan, visst vill jag veta och på ett okonstlat sätt få möjlighet till information om min granne har varit dömd för till exempel pedofili. Jag är t.o.m. absolut säker på det. Jag kan därför tycka att ett undantag är befogat i detta fall.
Men skall det då finnas avvikelser för specifika brott som anses vara snäppet värre än andra? Hur skall man i så fall kunna argumentera för det rättsligt? Och hur skall man möjligen komma överens om vilka undantag som sen väl får göras?
Jag kommer att tänka på ett välkänt rättsfall där B inrättade en webbplats under namnet SMN på internet där han publicerade ett antal personuppgifter i syfte att upplysa allmänheten om bankers, finansbolags och enskilda individers skadegörelse i samband med bankkrisen .
I domen som torde ha en stor juridisk betydelse i ämnet refererade HD till Europakonventionen och specifikt dess artikel 8 och 10 – avvägningen
mellan intresset av skydd för privatlivet och intresset av yttrandefriheten.
Man diskuterade i domen undantaget i personuppgiftslagen för journalistiska ändamål. Vid den första anblicken är det lätt missförstå att själva begreppet ”journalistiska ändamål” är privilegierat erkända medier och personer verksamma. Vilket alltså inte är fallet utan enligt HD snarare får antas vara avsett att betona vikten av en fri informationsspridning
i frågor av betydelse för allmänheten eller för grupper av människor och en fri debatt i samhällsfrågor. I hur stor mån sedan webbsidan kan anses motsvara godtagbar standard enligt de kriterier som man brukar använda när man värderar etablerad journalistisk verksamhet saknar i sig betydelse för bedömningen. Den aktuella hemsidan i fallet ansågs därmed vara förenligt med det ovanstående – även om man hade publicerat personuppgifter
på de inblandade. Frågan uppstår därmed om man kan dra några paralleller till dagens aktuella situation. Kommer datainspektionens rättsutredning möjligtvis visa på en sådan linje? Rättsläget är oklart och en rättsutredning är eftersökt och välbehövlig.
