Grant Thornton förlorar en tvist rörande 82,7 miljoner kronor jämte ränta. Revisionsbolaget och Kraft & Kultur i Sverige var oense om hur hovrättens tidigare dom skulle tolkas.
Nu har tingsrätten rett ut att Grant Thornton faktiskt inte hade rätt till så stor ersättning från motparten som revsionsbolaget hade tolkat utifrån domen.
Svea hovrätt har avgjort ett mål i kölvattnet av de uppmärksammade målen mellan Grant Thornton och Switch Nordic Green, tidigare Kraft & Kultur i Sverige, som var ett helägt dotterbolag till norska Troms Kraft.
Det hela började redan i juli 2012 då Troms Kraft och Kraft & Kultur framställde ett skadeståndskrav mot Grant Thornton och dess revisor. Kravet grundades på påståenden om att Grant Thornton och revisorn utfört sitt revisionsuppdrag i SNG under räkenskapsåren 2003–2010 så bristfälligt att skadeståndsskyldighet förelåg. I januari 2013 väckte Troms Kraft talan mot Grant Thornton och revisorn vid Stockholms tingsrätt. Yrkat kapitalbelopp uppgick till cirka 1,8 miljarder kronor. Kravet grundade sig på påståenden om att det fanns felaktigheter i SNG:s årsredovisningar och att revisorn varit oaktsam som inte upptäckt detta.
Även Grant Thornton väckte talan
I maj 2013 väckte Grant Thornton och revisorn å sin sida talan mot fyra tidigare styrelseledamöter i SNG vid Stockholms tingsrätt. I det fall revisorn eller grant thornton eller dessa tillsammans skulle befinnas vara skadeståndsskyldiga mot Troms Kraft i det så kallade huvudmålet, yrkade revisonsbolaget och revisorn att tingsrätten skulle förplikta styrelseledamöterna att ersätta Grant Thornton och revisorn i motsvarande mån. Grunden för talan var påståenden om att styrelseledamöterna agerat oaktsamt.
Parallellt i maj 2013 väckte Grant Thornton och revisorn också talan mot SNG vid Stockholms tingsrätt. De yrkade att tingsrätten skulle fastställa ”att SNG är skyldigt att ersätta dem för kostnader, såsom skadestånd, rättegångskostnader inkluderande ombudsarvode eller andra liknande kostnader samt Grant Thorntons eget arbete och kostnader, åsamkade av anspråk från Troms Kraft” inom ramen för huvudmålet.
Huvudmålet ogillades av tingsrätten
Huvudmålet ogillades i tingsrätten och Troms Kraft förpliktades att ersätta Grant Thornton och revisorn för deras rättegångskostnader med sammanlagt cirka 38 miljoner kronor av yrkade cirka 46 miljoner kronor.
Tingsrätten ogillade även Grant Thorntons och revisorns talan i Styrelsemålet, vilket innebar att revisionsbolaget och revisorn förpliktades betala ersättning för rättegångskostnader till styrelseledamöterna med sammanlagt 34 miljoner kronor samt 142 000 norska kronor.
Tingsrätten biföll dock talan i Fastställelsemålet med inskränkningen att SNG:s ersättningsskyldighet endast skulle gälla åren 2007–2010 då tingsrätten fann att skadelöshetsförbindelsen enbart varit gällande som avtalsvillkor mellan parterna dessa år. Tingsrätten förpliktade SNG att ersätta Grant Thornton och revisorn för 60 procent av deras rättegångskostnader om 1,8 miljoner kronor, det vill säga cirka 1,1 miljoner kronor.
Svea hovrätt fastställde den 28 september 2018 tingsrättens domslut i de tre målen.
Hovrätten förpliktade Grant Thornton och revisorn att utge ersättning för styrelseledamöternas kostnader i Styrelsemålet med cirka 12 miljoner kronor. Hovrätten jämkade Grant Thorntons och revisorns ombudskostnader i hovrätten i Fastställelsemålet till 1 miljon kronor och förpliktade SNG att utge 60 procent av dessa jämte ersättning för utlägg, det vill säga ett belopp om sammanlagt 600 000 kronor.
Sammantaget i de båda instanserna bifölls inte ett yrkat belopp om cirka 1,9 miljoner kronor av Grant Thorntons och revisorns rättegångskostnader i Fastställelsemålet.
Den 17 maj 2019 beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd i något av målen.
Det aktuella målet i tingsrätten
Nu har Grant Thornton yrkat att SNG ska förpliktigas att betala 82,7 miljoner kronor jämte ränta.
Grant Thornton hänvisar i målet att SNG är skyldigt att ersätta Grant Thornton och revisorn för kostnader såsom skadestånd, rättegångskostnader inkluderande ombudsarvode eller andra liknande kostnader, åsamkade av anspråk från Troms Kraft inom ramen för huvudmålet och avseende räkenskapsåren 2007–2010. Enligt den dom som vunnit laga kraft.
Grant Thornton har uppgett att ”formuleringen i domen ”åsamkade av” innebär att det måste finnas ett orsakssamband mellan anspråket från Troms Kraft och de kostnader som det yrkas ersättning för, men det innebär inte att det krävs adekvat kausalitet. Orsakssamband föreligger om kostnaderna inte skulle ha uppkommit utan Troms Krafts anspråk och om vidtagna åtgärder har varit försvarliga”.
SNG har å sin sida uppgett att de påstådda kostnaderna omfattas inte av SNG:s ersättningsskyldighet enligt domen i Fastställelsemålet eller skadeslöshetsförbindelsen. Kostnaderna har inte åsamkats av Troms Krafts anspråk, utan är en följd av Grant Thorntons egna agerande. ”Det saknas adekvat orsakssamband mellan Troms Krafts anspråk och kostnaderna”.
SNG uppger dock att samtliga de kostnader för vilka Grant Thornton yrkar ersättning har uppstått till följd av Grant Thorntons och revisornss egna aktiva åtgärder i andra mål än Huvudmålet, i förhållande till andra parter än Troms Kraft och/eller som gått utöver vad som varit skäligen påkallat för tillvaratagande av Grant Thorntons och revisorns rätt. Sådana kostnader omfattas inte av SNG:s ersättningsskyldighet.
Parterna är oense om hur domen ska tolkas
Parterna är alltså oense om hur domen i Fastställelsemålet ska tolkas med avseende på omfattningen av SNG:s ersättningsskyldighet, det vill säga vilka kostnader som omfattas av ersättningsskyldigheten. Parterna är därtill oense om det finns någon begränsning i ersättningsskyldigheten på så sätt att det måste röra sig om nödvändiga kostnader och om det finns en skadebegränsningsskyldighet för Grant Thornton.
Sammantaget finner tingsrätten att domen i Fastställelsemålet bör förstås på så sätt att den ersättningsskyldighet som fastställs avser de kostnader som Grant Thornton kunde komma att drabbas av i Huvudmålet i form av skadestånd och rättegångskostnader till Troms Kraft samt egna rättegångskostnader. För det fall del av skadeståndet till Troms Krafts hade varit hänförligt till brister i revisionen före år 2007 hade det inte förelegat någon ersättningsskyldighet för den delen från SNG i enlighet med skadeslöshetsförbindelsen.
Enligt tingsrättens mening står det klart att den fastställda ersättningsskyldigheten tar sikte på den situationen att Troms Kraft hade fått bifall till sin talan och Grant Thornton hade haft att utge skadestånd och rättegångskostnader. Eftersom så inte blev fallet är vad som kvarstår av och som faller inom ramen för ersättningsskyldigheten enbart den del av Grant Thorntons rättegångskostnader i Huvudmålet som inte ersattes.
Tingsrätten skriver vidare att det är tydligt att Grant Thornton i Fastställelsemålet genom sin talan haft för avsikt att försvara sig mot Troms Krafts talan som om den vunnit bifall hade kunnat leda till att Grant Thorntons överlevnad riskerades. Grant Thorntons avsikt har alltså varit att talan om fastställelse skulle gälla skyldigheten för SNG att regressvis betala det belopp som Grant Thornton kunde bli skyldigt att betala till Troms Kraft.
”Med hänsyn till de redovisade omständigheterna anser tingsrätten alltså att domen i Fastställelsemålet ska tolkas så att enbart de eventuella kostnader som Grant Thornton skulle ha blivit skyldigt att betala till Troms Kraft i form av skadestånd och rättegångskostnader samt Grant Thorntons egna rättegångskostnader i Huvudmålet i alla instanser ska omfattas av SNG:s ersättningsskyldighet”.
Rättegångskostnaderna
Tingsrätten slår fast att de utdömda rättegångskostnaderna till styrelseledamöterna om totat cirka 54 miljoner kronor faller utanför SNG:s fastställda ersättningsskyldighet redan av det skälet att den inte uppstått i Huvudmålet. Grant Thorntons yrkande ska därför avslås i denna del.
Tingsrätten slår även fast att Grant Thorntons och revisorns egna rättegångskostnader i styrelsemålet faller utanför SNG:s fastställda ersättningsskyldighet redan av det skälet att den inte uppstått i Huvudmålet. Grant Thorntons yrkande ska därför avslås i denna del.
Däremot omfattas kostnader för Grant Thorntons och revisornss eget arbete i Huvudmålet om cirka 8 miljoner kronor, eftersom det är en rättegångskostnad i Huvudmålet. Men däremot har både tingsrätten och hovrätten i Fastställelsemålet kommit fram till att den begärda ersättningen för eget arbete inte har varit skäligen påkallad för tillvaratagande av Grant Thorntons och revisornss rätt. Tingsrätten finner med anledning av detta att Grant Thornton inte lyckats visa att kostnaderna avsett skäliga åtgärder. Grant Thorntons talan ska därför avslås i denna del.
Vidare finns det ett advokatarvode om 360 000 kronor som Grant Thornton och revisorn inte har yrkat ersättning för i Huvudmålet. Enligt Grant Thornton har den aktuella kostnaden koppling till Huvudmålet eftersom den är en direkt följd av Troms Krafts anspråk.
”Tingsrätten ifrågasätter inte att Grant Thornton ansett att det varit nödvändigt att lägga ner kostnaderna med anledning av Troms Krafts anspråk. Kostnaden faller dock oaktat detta utanför SNG:s fastställda ersättningsskyldighet redan av det skälet att den inte kan anses utgöra en rättegångskostnad i Huvudmålet. Yrkandet ska därför avslås även denna del”.
Även Grant Thorntons och revisorns rättegångskostnader i Fastställelsemålet om cirka 1,9 miljoner kronor avvisas.
Även Grant Thorntons och revisorns yrkanden om ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen i Huvudmålet som uppgick till 3,42 miljoner kronor avslås. Förklaringen till detta är att Högsta domstolen inte hade förelagt någon av parterna att yttra sig. Parterna yttrade sig på eget initiativ trots att det inte har inte funnits behov av skriftväxling före Högsta domstolens ställningstagande till frågan om prövningstillstånd. Även Högsta domstolen har vid sin prövning kommit fram till att Grant Thorntons och revisornss nedlagda kostnad inte varit skäligen påkallad.
Hade kunnat precisera yrkandet på annat vis
Tingsrätten skriver i domen: ”Grant Thornton hade i Fastställelsemålet kunnat precisera sitt yrkande på ett sådant sätt att en begränsning inte skulle skett till kostnader som uppstått i Huvudmålet. Grant Thornton har valt att inte göra detta”.
Samtliga framställda yrkanden ogillas.
Grant Thornton blir nu tvungen att betala ersättning för rättegångskostnader till SNG med drygt 2,7 miljoner kronor jämte ränta.
