KRÖNIKA – av Ulf Lundqvist, konsult i svensk och internationell rätt
På vilket sätt har civilsamhället motståndskraft och uthållighet att möta en utveckling med mixade och asymmetriska hot och attacker?
Mixade och asymmetriska hot och attacker med skadeeffekter på den enskildes liv, hälsa, personliga frihet och egendom är sedan en längre tid tillbaka en komplex och riskfylld verklighet att hantera både för lagstiftaren och rättstillämparen. Typiskt för situationerna är att handlingar eller aktivitet äger rum över landsgränser — med eller utan stöd av tekniska assistanssystem och ett globalt internet — i regi av och genom flera gärningsmän med varierande uppgifter som förändras över tid och plats. Denna sammanslutning kan vara mer eller mindre fast och beständig och alterneras efter behov och målbild. Problembilden är densamma på området av staters nationella säkerhet, institutioner och kritisk infrastruktur, som ibland är sammanvävd med händelser på det individuella planet.
I ett landskap av hot återfinns former av kriminalitet utan skarpa gränser såsom traditionell brottslighet, terrorism, krigsförbrytelser, korruption, olaga vapenhandel, smuggling av narkotika, trafficking av människor för ett kommande liv närmast i slaveri, penningtvätt, allvarliga skador på den naturliga miljön, och cyberbrottslighet. Hybridkrigföring och klimatrelaterade situationer och följdeffekter utgör incitament för väpnade konflikter, och inte helt sällan bidrar aktivitet på sociala medier-plattformar till våldsamma upplopp och otillbörlig valpåverkan. Beroende på omständigheterna är antalet skadelidande efter hot och attacker stort, vars orsaker emellanåt utspelat sig över en längre tid och på flera staters territorium.
Denna exemplifiering visar att landskapet av mixade och asymmetriska hot och attacker har en fysisk natur och att aktiviteter, orsaker och händelser också uppträder inom virtuella och cyber-fysiska domäner, och interagerar med varandra för att etablera, kontrollera och verkställa uppgifter som direkt eller indirekt resulterar i brott.
Tydligt är att cyberbrottsligheten ökar och blir alltmer sofistikerad där system med artificiell intelligens opererar både som sköld och svärd. OT-system attackeras och stängs av eller öppnas, sjukhus utsätts för ransomeware-attacker som förhindrar åtkomst till medicinska data och journaler, banktransaktioner kan inte utföras, system för kommunikation och navigation störs ut som försvårar transporter, och företag utsätts för spyware och stöld av innovationer och teknikutvecklingar. Sårbarheter och resiliens granskas bland annat mot rättsliga och etiska regelverk beträffande artificiell intelligens och cybersäkerhet. Graden av medvetenhet om informations- och cybersäkerhet är viktigt, individuellt och organisatoriskt.
Europol bedömer (The changing DNA of serious and organised crime, 2025) att cyberbrottsligheten tillsammans med artificiell intelligens — särskilt generativ artificiell intelligens — ställer staterna i Europa inför systemhotande risker. Oron delas av EU och FN:s kontor i Wien för brottsbekämpning: Cybercrime-as-a-Service (CaaS). En agentisk artificiell intelligens med eventuellt begränsade förutsättningar för människan i loopen att fullt ut kontrollera och stoppa tekniken fogas till. I historien finns exempel där rapportering i media medfört straffansvar för grova brott, och frågan utestår obesvarad om aktivitet på sociala medier-plattformar under villkor faller under straffansvar för internationella brott såsom folkmord och brott mot mänskligheten.
Civilsamhällets motståndskraft och uthållighet över tid vid väntade och oväntade former av hot och angrepp handlar om resiliens, och beror av många faktorer och omständigheter som det inte finns utrymme att utveckla närmare här. Rättslig resiliens utgör en del av civilsamhällets resiliens. Denna avser mera specifikt förmågan hos samhället att upprätthålla rättsordningen med dess värdegrund och rättigheter samt att tillse att de demokratiska institutionerna förvaltar allmänhetens förtroende. Det handlar om ett effektivt och praktiskt skydd av bland annat liv, hälsa, frihet och egendom, vilket regeringsformen föreskriver om.
Området för att använda tvångsmedel som begränsar den enskilde att fritt och fullt åtnjuta och utöva fri- och rättigheter definieras genom positivt lagstöd efter en föreskriven särskild procedur, vilket fält under en tid har breddats av lagstiftaren. Rätten till en rättvis rättegång enligt lag inför en oberoende och opartisk domstol och försvarets rättigheter tillser i förekommande fall att villkoren för det är uppfyllda i det enskilda fallet vid en misstanke om brott.
En lagföring och bestraffning av flera gärningsmän förutsätter också positivt lagstöd. Regler om upplopp, våldsamt upplopp och olovlig kårverksamhet i svensk rätt möter inte den hotbild och risker som idag riktas mot och utmanar den rättsliga resiliensen. När andra stater och internationella brottmålsdomstolar har det verktyget och som godtas av domstolar som prövar och beslutar om kränkningar av mänskliga rättigheter, saknar svensk rätt ännu ett stadgande som tillgodoser rättslig resiliens och civilsamhällets beredskap och förmåga att möta angrepp och vara uthålligt över tid. Det utgör en sårbarhet och yta för mixade hot och asymmetriska attacker.
En sådan regel behövs också givet teknikutvecklingen och hur den nyttjas för att stjäla eller förstöra innovation och teknikutvecklingar och att undergräva och försvaga konkurrenskraften hos näringslivet och dess uthållighet. Det är vidare strängt angeläget att ha ett starkt och uthålligt skydd av information och dess konfidentialitet, integritet, tillgänglighet och riktighet. Där innefattas bland annat effektiva och uppdaterade fysiska, administrativa, och tekniska och logiska kontroller för identifiering, autentisering och access till system och resurser. Utbildning och övning är centralt bland annat för förmåga mot social engineering. Dataintrång är kostsamt på flera sätt och FN:s konvention om straff för cyberbrottslighet (2024) bör förstås i den kontexten.
Internet är globalt och Sverige är en del av det ekosystemet liksom den internationella rättsordningen där Sverige har ingått avtal bland annat om att bekämpa terrorism, gränsöverskridande organiserad kriminalitet och internationella brott såsom krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, och folkmord.
Redan 1949 års Genèvekonventioner om krigets lagar föreskriver om att deltagande stater (Sverige deltar) ska vidta rättsliga åtgärder för att utreda, lagföra och bestraffa grova brott mot konventionerna. Såvitt bekant hittills saknas emellertid en generell regel om flera gärningsmän rörande Genèvekonventionerna. Detsamma gäller för olika konventioner om terrorism och gränsöverskridande organiserad kriminalitet, och även för åtaganden under ICC-stadgan (Romkonventionen).
2014 års lag om straff för vissa internationella brott knyter visserligen an till ICC-stadgan. Men lagen upptar endast det ena alternativet enligt ICC-stadgan eller befälhavaransvaret. De vid ICC ofta åberopade och tillämpade reglerna om flera gärningsmän finns inte med där. Även Jugoslavientribunalen prövade och beslutade om ansvar för flera gärningsmän för brott som föll under den stadgan (och kapitel VII i FN-stadgan). Anledningen till att 2014 års lag saknar det alternativet med flera gärningsmän är inte känd, och det kan därför inte säkert uteslutas att bristen i praktiken orsakar risk för straffrättslig immunitet för sådana internationella brott. Det utgör en sårbarhet som bör åtgärdas för att stärka den rättsliga resiliensen och civilsamhällets motståndskraft mot allvarlig brottslighet.
Förslaget i SOU 2026:13 om straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar har goda skäl för sig. Regeln är relevant eftersom den bättre än nuvarande rättsläge tillgodoser Sveriges åtaganden under internationell rätt, och möter vidare upp mot risker, hot och angrepp mot fundamentala värden och samhället i stort som kan befaras kvarstå under överskådlig tid.
Graden och omfattningen av rättslig resiliens måste öka för att bidra till civilsamhällets resiliens och uthållighet vid mixade och asymmetriska hot och attacker.
Regeln har prövbara rekvisit och inbjuder inte till en godtycklig eller summarisk prövning och beslut om skuld och ansvar för brott. Den misstänkte är ett subjekt med rättigheter där oskyldighetspresumtionen och försvarets rättigheter tillämpas. Gängse beviskrav för brottmål gäller (ställt utom rimligt tvivel) och bevissvårigheter går på åklagarens risk, och ska i förekommande fall leda till negativt åtalsbeslut respektive frikännande dom. Domen ska redovisa prövningen av åtalet och ge underlag till överväganden om att överklaga avgörandet till högre rätt. Skuldtäckning eller uppsåt finns, och en graderad strafflatitud visar proportionalitet. Bestämmelsen utesluter inte processuella avtal mellan den misstänkte och myndigheterna. Sedvanlig prövning ska ske för att använda tvångsmedel, och regler och praxis om bevisförbud är oförändrat tillämpliga.
Avfattningen av gärningsbeskrivningen och graden av detaljer i den är viktig för prövningen liksom kriterier för att modifiera väckt talan där villkoren för att använda vittnesattester och bevisöverenskommelser får betydelse för ett avgörande inom skälig tid. Förslaget är i det avseendet ingen främmande fågel i svensk rätt.
Resiliens mot mixade och asymmetriska hot och attacker i fysiska, virtuella och cyber-fysiska domäner är centralt för samhällets och näringslivets förmåga att med framgång utstå prövning under en längre tid. Rättslig resiliens är en del av civilsamhällets organisation och kapacitet för att effektivt och sömlöst möta sådana situationer och ytterst krig. Det ansluter till Sveriges medlemskap i NATO där ett starkt och uthålligt civilsamhälle lyfts fram som angeläget, och även till FN-stadgan där internationell fred och säkerhet betonas.
Det är vidare angeläget att identifiera och analysera faktorer som driver på hot och attacker, och inte enbart fokusera på hotspots. I debatten hävdas bland annat att den snabba teknikutvecklingen inom artificiell intelligens utgör risk för att mänskligheten utplånas, men också att risken inte bör överdrivas. Landskapet med mixade och asymmetriska hot och attacker väcker med andra ord stora frågor om livsvillkoren för människan och den naturliga miljön vi är beroende av, och om grund och gräns för makt, rätt och rättvisa med möjlighet till ansvarsutkrävande.
