En 57-årig man som avtjänat 25 år av sitt livstidsstraff nekas tidsbestämning för fjärde gången.
Detta då det fortfarande föreligger en ”konkret och beaktansvärd” risk för återfall i allvarlig brottslighet – trots att han uppvisat positiva förändringar.
Det handlar om en 57-årig man som 1997 dömdes för ett uppmärksammat knivmord på Gotland.
57-åringen knivhögg först målsäganden tre djupa hugg i bröstet för att sedan, när målsäganden sjunkit ned på knä, bett om ambulansvård och uttryckt att han inte ville dö, tilldelat honom ytterligare ett mycket kraftigt hugg i ryggen ”ända till knivskaftet”. Hugget trängde in i målsägandens vänstra lunga.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Suttit 25 år i anstalt
Under sina 25 år som frihetsberövad har han ansökt om omvandling av sitt livstidsstraff vid fem tillfällen. Två av ansökningarna har återkallats och i tre fall har tingsrätten avslagit ansökningarna.
Nu har han ansökt om omvandling för sjätte gången och bland annat anfört att såväl han själv som hans psykolog anser att han nu har ”ganska bra kontroll” över sin stress samt att han inte skulle utsätta sig för miljöer där det finns stressrelaterade saker. Han har varit drogfri i över sex år och är medveten om att han, med hänsyn till sin droghistorik, kommer att behöva vara vaksam. Sedan många år äter han också ADHD-medicin, vilket har lugnat honom och gjort honom mer koncentrerad.
Under anstaltstiden har han genomgått behandling och han har säkrat upp kontakt med sin psykolog även efter att han blir frigiven. Han sitter sedan drygt ett år på en utslussningsavdelning och har inte misskött sig på fyra år – förutom att vid ett tillfälle deltagit i en kollektiv arbetsnedläggning.
Medelhög risk för återfall
Örebro tingsrätt konstaterar i sitt avgörande att 57-åringen medverkat till att främja sin återanpassning i samhället och nu avtjänat 25 år av sitt livstidsstraff. Den avgörande frågan är dock risken för återfall i allvarlig brottslighet då en ”konkret och beaktansvärd” återfallsrisk utgör ett ”absolut hinder” mot omvandling. Enligt det färska utlåtandet från RMV föreligger flera riskfaktorer där 57-åringens ”historiska riskprofil med missbruk och allvarlig våldsbrottslighet framhålls väga tyngst”. Rätten pekar också på hans emotionella instabilitet – trots att de mest uppenbara antisociala dragen ”tydligt mattats av under de senaste åren”.
Rättsmedicinalverket har gjort bedömningen att 57-åringen har en medelhög risk för att återfalla i allvarliga brottslighet. Utredarna har visserligen ”fört diskussioner” om att sänka risken till låg, men trots allt kommit fram till att den är medelhög. 57-åringens ”positiva personliga förändring” har, enligt tingsrätten, inte pågått under tillräckligt lång tid för att kunna bedömas och han har ännu inte haft någon av de obevakade permissioner han nyligen fått beviljade.
Sammantaget anses det därför föreligga en ”konkret och beaktansvärd” risk för återfall och omvandlingen avslås därför.
