Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Gör om företagsboten till en verksamhetsbot. I rättvisans namn.

Debatt
Publicerad: 2009-10-16 12:43

DEBATT. Det finns ingen anledning att behandla ett arbetsmiljöbrott annorlunda för att det inträffar inom offentlig verksamhet. Det skriver Sven-Erik Alhem, samhällsdebattör och före detta åklagare.

I Sverige har vi inget juridiskt straffansvar även om ett sådant ansvar tidigare har föreslagits i en utredning (Straffansvar för juridiska personer SOU 1997:127).

Emellertid har vi ett straffrättsligt institut, företagsboten, som ligger tämligen nära det juridiska straffansvaret. Företagsboten, som behandlas i 36 kap brottsbalken, är till sin konstruktion att betrakta som en särskild ekonomisk rättsverkan av brott och syftar till att klandra den som begått brott i utövningen av näringsverksamhet.

Möjligheten att använda företagsboten har utvidgats. Personligen tycker jag att det är bra att åklagare kan inrikta sig på en klandertalan i form av ett exklusivt yrkande om företagsbot mot försumliga näringsidkare utan att detta i många normalfall kombineras med individuella åtal.

Företagsboten är nämligen den primära reaktionen på brott som begåtts av oaktsamhet inom näringsverksamhet under förutsättning att straffvärdet ligger på bötesnivå. I sådana fall – och de är alltså vanliga – ska åklagaren väcka talan om företagsbot utan att föra talan mot någon ansvarig individ för verksamheten.

Och här blir det ibland problematiskt eftersom olika regler gäller beroende på om brott begåtts i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, t.ex. inom en myndighet eller ett annat offentligt organ som inte bedriver näring. Om vi tänker oss att ett arbetsmiljöbrott (oaktsam handling eller underlåtenhet där straffvärdet ligger på böter) äger rum på ett stort företag som tillverkar möbler (Stora Möbervaruhuset AB), så kommer åklagaren att rikta en eventuell talan enbart i form av ett yrkande om företagsbot mot Stora möbelvaruhuset AB. Personer i ledande ställning kommer alltså inte personligen att dras in som tilltalade i den straffrättsliga processen.

Om samma typ av arbetsmiljöbrott begås inom polisen eller inom någon annan statlig eller offentlig verksamhet som inte bedriver näring, förändras förutsättningarna helt. Då måste åklagarens eventuella ansvarsyrkande riktas mot en eller flera för verksamheten ansvariga individer för den berörda myndigheten.

Företagsbot kan alltså inte komma ifråga som en klandertalan. I stället aktualiseras det ”vanliga” individuella straffansvaret. Ett arbetsmiljöbrott inom exempelvis Skatteverket kan alltså få helt andra straffrättsliga följder än motsvarande brott inom ICA.

Varför ska en sådan skillnad föreligga? Företagsboten är enligt min uppfattning perfekt som klandrande institut för att markera samhällets avståndstagande i fråga om ett normöverskridande på berörda premisser oavsett om detta skett inom närings- eller annan verksamhet. Det känns alltid bättre i en sådan situation att föra talan mot själva bolaget eller myndigheten i stället för att leta efter en syndabock i form av en arbetsledare eller annan på liknande mer underordnad nivå. Men med nu gällande lagstiftning är företagsboten alltså förbehållen brott inom näringsverksamhet.

Men varför kan inte samma ordning tillämpas på myndigheter som inte bedriver näring? Gör om företagsboten till en verksamhetsbot, som kan tillämpas mot all verksamhetsutövning. Det skulle kännas både ändamålsenligt och rättvist. Då slipper man samtidigt ifrån den ibland akademiska problemställningen som ligger i svårigheten att avgöra vad som kan hänföras under begreppet näring. Det är nämligen ingalunda glasklart.

Med en verksamhetsbot som ersätter nuvarande företagsbot blir rättvisan mer rättvis. Klandret för en oaktsam försummelse på bötesnivå kan drabba såväl Stora Möbelvaruhuset AB som en myndighet men inte individuellt någon enskild befattningshavare. Det finns ingen anledning att behandla t ex ett arbetsmiljöbrott annorlunda för att det inträffar inom offentlig verksamhet.

För den enhetschef som arbetar vid ett landstingsdrivet sjukhus och som åtalas individuellt för ett oaktsamt verksamhetsrelaterat brott i motsats till vad som torde gälla om hon hade motsvarande befattning vid ett privat sjukhus, skulle sannolikt reformen välkomnas.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.