En man anför att hans kostnad för en resa till Zambia, som gjordes i syfte att ge tandvård till 247 föräldralösa barn, ska likställas som en penninggåva och sponsring av Pingstkyrkans arbete. Mannen anför att resan långt ifrån var en semesterresa eftersom den innebar en hel del umbäranden och risker. Kammarrätten konstaterar att resan helt saknar samband med företagets verksamhet. Att mannen valt att idka välgörenhetsarbete istället för att resa i rekreationssyfte saknar betydelse för bedömningen.
Beträffande en resa till Teneriffa konstaterar kammarrätten att denna innehållit så påtagligt privata inslag att Skatteverket haft fog för förmånsbeskattning. Den tid deltagarna spenderat på golfbanan eller på sightseeing kan till ingen del räknas som arbetstid. Även det funnits skäl att ifrågasätta den övriga tid som enligt redovisningen nedlagts på arbete – sex timmar per dag – har Skatteverket inte förmått göra mycket sannolikt att arbetstiden varit så begränsad att resan i sin helhet varit av privat karaktär. Kammarrätten finner därför att halva resekostnaden är att hänföra till privat levnadskostnad, och underlaget för att ta ut skattetillägg ska därmed sättas ned i motsvarande mån.
