Jag är advokat, delägare och heltidsarbetande småbarnsmamma. Jag vågar påstå att det inte är svårare för mig som advokat att få ihop det så kallade livspusslet än vad det är för mina studiekamrater som valt en karriär som domare, åklagare eller bolagsjurist.
En åklagare som en morgon måste försöka ordna en ersättare till sin heldagsförhandling i tingsrätten eftersom barnen har vattkoppor har det inte lättare än jag, när jag måste ställa in mina klientmöten. Det är lika stökigt för en domare som mitt under bevisupptagning i ett stort tvistemål får samtal från dagis att hon omedelbart måste komma och hämta sitt kräksjuka barn som det är för mig att få samtalet när jag sitter och skriver på en inlaga som måste skickas iväg innan dagen är slut.
Min poäng är det är en utmaning att kombinera vilken juristkarriär som helst med ett familjeliv. Ändå handlar debatten bara om hur omänskliga villkoren är för de kvinnliga jurister som har valt advokatyrket.
Jag inser vikten av att diskutera frågan, men tycker att det är väldigt olyckligt att det enda anslaget som tycks kunna tränga igenom mediabruset är ett anslag som riskerar att befästa fördomar och gamla omoderna strukturer. Vad värre är – det riskerar att skrämma bort kvinnor som annars hade velat satsa på en karriär som advokat. Därför var det underbart uppfriskande att ta del av jur. stud. Frida Bogenkrans inlägg. Låt dig inte avskräckas, Frida!
Jag och flera av mina kvinnliga delägarkollegor känner nämligen definitivt inte igen oss i bilden av advokatyrket som kvinnofientligt. Tvärtom. Det är flexibelt i bemärkelsen att klienten har förståelse för att man har andra uppdragsgivare. Våra klienter bryr sig egentligen inte om ifall det är ett annat klientmöte eller en dagishämtning som gör att man måste lägga mötet på en annan tid än den föreslagna.
Visst har vi, som i alla andra juristyrken, ibland tighta deadlines. Men vi har inga stämpelklockor, och det är ingen som har någon synpunkt på när eller var jobbet görs, så länge det blir gjort i tid. Under förutsättning att man lever i ett jämställt förhållande, så går advokatyrket rentav utmärkt att kombinera med familjelivet. (Lever man i ett förhållande där man förväntas ta hela ansvaret för hem och barn blir situationen däremot ofta ohållbar, men det gäller rimligen i alla karriäryrken.)
Inom Vinge och flera andra advokatfirmor pågår ett målmedvetet och seriöst förändringsarbete som syftar till att det ska bli lättare för jurister, manliga såväl som kvinnliga, att förena advokatkarriären med ett familjeliv.
Inte minst vi som är kvinnliga delägare investerar mycket tid i att coacha och peppa kvinnliga biträdande jurister att våga satsa på en fortsättning i advokatvärlden. Bland annat genom detta arbete har Vinge idag 16 procent kvinnliga delägare. Det är ingen hög siffra, men den är dubbelt så hög som genomsnittet bland de tio största advokatbyråerna i Sverige.
Jag är övertygad om att vårt enträgna arbete med att erbjuda så stor flexibilitet som möjligt i arbetet kommer att leda till att vi ser en ökning av andelen kvinnliga delägare för varje år. Det är givetvis ingen mänsklig rättighet att bli delägare i en advokatfirma, vare sig för män eller kvinnor. Men det är väldigt viktigt att se till att alla medarbetare, oavsett kön, ges samma förutsättningar att välja att göra en satsning på delägarskap. Jag önskar att flera advokater som har en röst i debatten skulle välja att fokusera på det positiva förändringsarbete som pågår, och hjälpa oss att ingjuta framtidstro och självförtroende i våra unga biträdande jurister. Ju fler kvinnor som stannar kvar i advokatyrket, desto större underlag har byråerna att utgå ifrån när vi utser nya delägare.
Till Frida och andra unga kvinnliga jurister vill jag avsluta med det karriärråd som jag själv som nybliven biträdande jurist fick av en kvinnlig delägare: hitta arbetsglädjen och engagemanget och bete dig som att du aldrig har hört talas om något glastak, så kommer det att gå alldeles utmärkt.
Charlotte Johansson
Läs också
Kvinnliga jurister förväntar sig att bli diskriminerade, av Frida Bogenkrans
