Högsta domstolen ger Girjas sameby ensamrätt att upplåta jakt och fiske på det på sin mark till följd den av urminnes hävd som upparbetats av samerna på området.
Domstolen var enig i sitt beslut.
Rättsprocessen mellan Girjas sameby och staten har pågått under tio års tid och handlat om vem av de två parterna som ska ha upplåtelserätten till jakt och fiske på Girjas områden.
Staten har yrkat att man som markägare ska ha rätt att fatta beslut om jakt och fiske och att samerna endast ska ha rätt att utöva dessa sysslor.
Samerna har å andra sidan hävdat att man, med hänvisning till urminnes hävd, har bättre rätt till jakt och fiske på marken och att man således ensamma ska äga upplåtelserätten till den.
Girjas får rätt i HD
Idag har Högsta domstolen slagit fast att rennäringslagen inte ger samebyn rätt att upplåta jakt och fiske på det område där samebyn bedriver renskötsel, men att samebyn ändå har ensamrätt att upplåta jakt och fiske som en följd av historiska omständigheter som gäller för det aktuella området.
Det innebär att att samebyn får upplåta småviltsjakt och fiske på området utan statens samtycke samt att staten inte får göra sådana upplåtelser.
Ensamma bestämmande rätten har gått över till samerna
Högsta domstolen konstaterar i domen, bland annat, att statens agerande under åren 1700-1886 inte inneburit ”ett så tydligt och definitivt ianspråktagande av samernas jakträtt eller fiskerätt som hade krävts för att samernas redan etablerade rättigheter skulle upphöra”.
Domstolen fastslår att samernas ensamma bestämmanderätt över jakt och fiske på området genom 1886 års renbeteslag och följande lagar ”har gått över till medlemmarna i samebyn”. Den rätten kan, enligt HD, numera enbart utövas av samebyn som är också är det organ som ska tillgodose medlemmarnas gemensamma intressen.
Mot bakgrund av detta innehar staten därför inte den jakt- och fiskerätt som i normalfallet följer med äganderätten till mark och vatten.
Domstolen var enig i sitt beslut.
