Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Gärningsmannens perverterade verklighet borde inte få läggas till grund för domstolens bedömning”

Debatt
Publicerad: 2013-05-29 10:52
Håkan Hydén

DEBATT – av Håkan Hydén, professor i rättssociologi vid Lunds universitet

 

Det finns all anledning att hålla med Madeleine Leijonhufvud när hon i Dagens Juridik den 16 maj kritiserar Umeå tingsrätts i onsdags avkunnade (ännu) en friande våldtäktsdom. Enligt åtalet ska kvinnan ha genomfört sexuella handlingar med minst två av männen. Den tredje ska först ha filmat händelsen, därefter tagit fram en vinflaska som användes i kvinnans underliv utan att ha frågat om lov.

Kvinnan medger att hon visserligen inte sagt något när flaskan togs fram men att hon trots det försökte knipa igen benen för att skydda sig och att en av männen särade dem med våld. Männen ska ha slutat efter det att kvinnan började blöda, uppger Sydsvenskan.

Männen säger att de trodde att kvinnan varit med på att bli penetrerad med vinflaskan. Deras berättelser om vad som hände har, enligt rätten, dock inte framstått som lika sannolika. Men de är inte så osannolika att det går att hävda att deras berättelse inte stämmer, konstaterar rätten.

Inte för att domstolen ”dömt fel”, utan precis som Madeleine Lejonhuvud framhåller, lagen behöver skärpas! Jag är dock inte säker på att det hjälper med det förslag Madeleine Leijonhufvud framför om att ”göra det straffbart att ha sex utan att försäkra sig om att den andra vill” – ett krav på samtycke till samlag eller annan sexuell aktivitet. Detta skulle ju knappast underlätta de bevissvårigheter som föreligger i den här typen av fall.

Jag har sagt det förut och har anledning att säga det på nytt efter domen i Umeå tingsrätt. Problemet är att bedömningen av vad som är rimligt i dessa intima situationer – oftast utan andra vittnen än de inblandade – utgår från hur gärningsmännen har uppfattat situationen. Det innebär att man kan komma att acceptera den ena perversiteten efter den andra med hänvisning till att gärningsmännen, oftast de unga männen, uppfattade saken på det sättet att kvinnan var med på den sexuella handlingen.

Måste det då inte vara så i en rättsstat? Det måste väl vara bevisat utom allt rimligt tvivel att (gärnings)männen inte förstod att kvinnan inte var med på det?

För det första kan man konstatera att denna rättsstatliga princip systematiskt går ut över brottsoffret. Det är gärningsmannens intresse som väger tyngst. Det borde kunna gå att hitta en rättsteknisk lösning på detta. Och den lösningen skulle bestå i att man i brottsbeskrivningen skrev in kravet inte bara, som det är nu, att gärningsmannen ska ha insett att kvinnan inte varit villig eller att hon befunnit sig i hjälplöst tillstånd etc, utan att man gjorde tillägget i lagtexten att gärningsmannen ”insett eller bort inse” att kvinnan befinner sig i utsatthet på det sätt som lagtexten beskriver under sexualbrotten i brottsbalkens kapitel 6.

En sådan lösning skulle flytta över ansvaret för vad som ska bedömas som rimligt i sammanhanget från gärningsmännens många gånger perverterade verklighetsbild till en på humanistiska grunder baserad bedömning från domstolens sida av vad som är rimligt i sammanhanget.

En inte obetydlig vinst som också skulle uppnås i sammanhanget är att parterna i ett sexualmål skulle ha anledning att diskutera vad som bör anses som rimligt, det vill säga vad gärningsmännen borde ha insett och domstolen förhålla sig till detta. En sådan ordning skulle stimulera den nödvändiga diskussion om sociala normer i samhället som behövs för att vi överhuvudtaget ska kunna komma till rätta med sexualbrotten som fenomen.  

Ytterligare en vinst skulle bestå i den uppfostrande effekt det skulle kunna ha på den grupp människor som är benägna att begå sexualbrott. Det kan vid en första anblick te sig som stötande ur rättssäkerhetssynvinkel att domstolen ska avgöra vad gärningsmännen borde ha insett. Det kan det måhända vara i en övergångssituation. Men med lite vägledning i lagens förarbeten och ett par uppmärksammade prejudikat kan rätten komma att spela en viktig moraldanande funktion i samhället.

Kort sagt, det kan uppkomma en i sammanhanget välbehövlig normativ grund för ställningstaganden till vad som är rimligt i relationen människor emellan.


Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se