En intagen med funktionsnedsättning fick vänta tolv timmar innan hans trängande omvårdnadsbehov blev tillgodosedda på häktet i Göteborg. Detta trots att han stod under tillsyn av personal varje timme samt att häktets sjuksköterska vid flera tillfällen uppmärksammat personal och ansvarig chef på den intagnes situation.
Nu får häktet allvarlig JO-kritik för sitt agerande.
Mannen är rullstolsburen och förlamad från bröstet och ned. Han kan varken äta, dricka eller utföra sina behov själv och behöver ständig assistans.
När han befann sig i häktet fick han, enligt sin vän som JO-anmälde häktet, inte någon hjälp alls utan blev liggande som ett kolli. Han orsakades skador av att han blev felbehandlad, bland annat en urinvägsinfektion, och när han kom hem hade han fullt med blåmärken eftersom personalen hade tappat honom vid flera tillfällen.
Samma dag som han kom hem fick han två krampanfall, och den ambulanspersonal som tillkallades ansåg att det berodde på att han inte hade fått mat och mediciner de senaste dagarna.
Brottsenhet, straffvärde och asperation vid knarkförsäljning
För ett par år sedan höjdes minimistraffet för försäljning av narkotika, från allmänna fängelseminimum till fängelse i sex månader. Eftersom den som säljer narkotika ofta gör det mer än en gång, och inte sällan har ett lager av narkotika som är avsedd att säljas, kan lagändringen få till följd att straffvärdet, även när det rör sig om små mängder, sammantaget blir påtagligt högt och därmed utmanar kravet på proportionalitet och ekvivalens. Martin Borgeke kommenterar ett aktuellt HD-avgörande.
”Helt oacceptabelt” – men ingen anmälan till PAN
Kriminalvården har i yttrande till JO tillbakavisat uppgifterna om att mannen skulle ha orsakats skador på grund av fallolyckor. Däremot konstaterade myndigheten att det en dag tog 12 timmar innan mannens trängande omsorgsbehov tillgodosågs. Det är, enligt Kriminalvården, ”helt oacceptabelt att varken chefer eller personal vidtog konkreta och ändamålsenliga åtgärder dessförinnan”.
Enligt Kriminalvården har deras utredning visat att häktet i Göteborg inte har tydliggjort i tillräcklig utsträckning hur ansvarsfördelningen mellan avdelningspersonal och sjukvårdspersonal ser ut, att ansvariga chefer brustit i sitt arbetsledarskap samt att utrustningen på avdelningen varit bristfällig.
Kriminalvården beslutade dock att inte göra någon anmälan till personalansvarsnämnden på grund av det inträffade.
Häktet får allvarlig JO-kritik
Justitieombudsmannen slår nu i sitt beslut fast att det åligger kriminalvårdspersonalen, inte sjukvårdspersonalen, att hjälpa intagna med allmän omvårdnad eller omsorg.
JO konstaterar vidare att utredningen i det aktuella fallet visat att häktespersonalen och den ansvarige chefen, vid ett flertal tillfällen, uppmärksammades på mannens omvårdnadsbehov men att det trots detta tog mer än tolv timmar innan han fick hjälp. JO beskriver situationen som ”helt oacceptabel” och riktar allvarlig kritik mot häktet.
Det är, enligt JO, allvarligt att häktets ledning inte har fullgjort sitt ansvar i det här avseendet. Trots att flertalet kriminalvårdsinspektörer varit inblandade i den aktuella händelsen har JO dock inte funnit tillräckliga skäl att vidta några vidare åtgärder för att utreda ansvarsfrågan i förhållande till enskilda anställda.
Avslutningsvis konstaterar JO dessutom att att avsaknaden av en korrekt och tillräckligt utförlig dokumentation avsevärt försvårat hennes granskning av det ärendet, vilket Kriminalvården också kritiseras för.
