Två troende muslimer som bär huvudduk har arbetat som receptionister hos IF Friskis & Svettis i Malmö. Kvinnorna började sina anställningar under vintern 2007. De har bland annat arbetat med att ta emot medlemmar och försäljning av biljetter och träningskort.
Inledningsvis trivdes de bra, men efter en tid började deras chef trakassera dem genom att ifrågasätta islam och muslimers klädsel och levnadssätt. Han fällde även kränkande kommentarer som hade samband med deras kön. På grund av trakasserierna avslutade kvinnorna sina anställningar efter två månader och anmälde föreningen till Diskrimineringsombudsmannen, DO.
Vid flera tillfällen ska chefen ha velat titta under deras sjalar och föreslagit att de skulle visa håret ”bara för honom”, samt frågat varför arabiska män dödar kvinnor som är otrogna. Han ska även ha frestat en av kvinnorna med en chokladkaka under en fasteperiod och sagt att muslimer är ”dumma i huvudet” som svälter sig.
Vidare ska han ha raljerat om att fläskkött är ”halalgris” och försökt få kvinnorna att smaka på hans mat, och vid ett annat tillfället sagt att ”muslimska kvinnor är mycket håriga” när han sett en av dem stå med uppkavlade ärmar. Chefen ska också ha sagt att kvinnorna måste ta av sig huvuddukarna för att få fast anställning.
Friskis & Svettis bestrider det som DO lagt föreningen till last i sin helhet.
I vart fall menar arbetsgivarparterna att chefens agerande inte kan anses utgöra trakasserier i lagens mening. Den enda kränkande handlingen skulle kunna vara hans påstådda krav att kvinnorna skulle ta av sig slöjorna för att få fast anställning. Detta enda tillfälle kan enligt arbetsgivarparterna inte vara tillräckligt för att kvinnorna ska anses ha blivit trakasserade.
Arbetsdomstolen, AD, konstaterar att kvinnorna under sin anställningstid visserligen fick frågor om sin trosuppfattning och muslimers levnadssätt av bland annat chefen och att dessa frågor diskuterades.
Utredningen har dock inte visat att de två kvinnorna gjort klart att de upplevt dessa diskussioner som kränkande. Det kan här tilläggas att annat inte har framkommit än att inte heller den ansvarige för föreningen i Malmö fick kännedom om att kvinnorna hade upplevt sig som trakasserade förrän efter deras anmälan om diskriminering.
Omständigheterna kring dessa mer generella diskussioner har enligt Arbetsdomstolens mening inte heller varit sådana att det ändå måste anses ha stått klart för chefen att kvinnorna upplevde sig som kränkta.
Vad avser de mer specificerade påståendena kan konstateras att det är visat att chefen tagit upp frågor om fastande och om behandling av otrogna kvinnor. Enligt Arbetsdomstolens mening kan dessa händelser mot bakgrund av vad som framkommit kring dem inte bedömas som trakasserier i lagens mening.
Det är vidare visat att chefen vid något tillfälle använt uttrycket ”halalgris”. ”Ett sådant uttryckssätt kan naturligtvis uppfattas som förlöjligande”, konstaterar AD. Annat har inte framkommit än att chefen ”menade det som ett skämt, även om det var taktlöst”.
Det har inte framkommit att skämtet upprepats eller att någon av kvinnorna gjort klart att uttrycket uppfattades som kränkande eller att det stått klart för chefen att det varit fråga om en kränkning.
Inte heller detta uttalande kan därför anses som trakasserande, menar AD.
Sammanfattningsvis finner AD att DO inte har visat att föreningen utsatt kvinnorna för trakasserier. De har därmed inte blivit diskriminerade vare sig på grund av religion eller på grund av kön.
Eftersom Friskis & Svettis inte diskriminerat de båda kvinnorna ska DO:s talan om skadestånd till dem avslås. Istället ska föreningen ersätta motparterna för deras rättegångskostnader om knappt 130 000 kronor.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
