Vid ett besök i kvinnans lägenhet påträffades utöver två hundar även två katter. Samtliga djur omhändertogs och avlivades – även de friska kattungar som honan födde under tiden som omhändertagen, med hänvisning till att det skulle bli svårt och dyrt att hitta hem åt dem.
En hund och de båda katterna ägdes av kvinnans son, medan den andra hunden ägdes av hennes man. Trots att detta var känt för länsstyrelsen kommunicerades besluten inte med dem. Länsstyrelsen anför i ett yttrande till JO att skälet till underlåtenheten var att kvinnan i så fall skulle försvåra verkställigheten av beslutet.
JO konstaterar att myndigheternas kommunikationsplikt är en av de viktigaste garantierna för materiellt riktiga avgöranden och för myndighetsutövning som den enskilde kan känna förtroende för. Länsstyrelsen förtjänar därför kritik för den bristfälliga handläggningen.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
