Tingsrätten frikänner en tidigare ambassadören Anna Lindstedt från egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.
Tingsrätten har idag meddelat dom i målet mot Sveriges tidigare ambassadör i Kina, Anna Lindstedt. Enligt tingsrätten har inte åklagaren bevisat att hon har förhandlat i en diplomatisk angelägenhet med någon som företrädde kinesiska statens intressen.
Tingsrätten har också kommit fram till att Anna Lindstedt i så fall hade varit behörig att göra det i egenskap av ambassadör i Kina.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Ett antal möten
Sveriges tidigare ambassadör i Kina, Anna Lindstedt, deltog den 24 och 25 januari 2019 i ett antal möten som ägde rum på hotell Sheraton i Stockholm.
Enligt åklagaren gjorde hon sig då skyldig till brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.
Brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt regleras i brottsbalken. För att döma någon för detta krävs att
a) någon i föregiven egenskap av behörigt ombud
b) inlåter sig i underhandling i en diplomatisk angelägenhet
c) med någon som företräder främmande makts intresse.
Rötter långt bak i tiden
Domstolen skriver att denna paragraf har sina rötter långt tillbaka i tiden. Den har såvitt känt inte tillämpats i modern tid. Det finns ingen vägledande praxis och det finns inte mycket skrivet om bestämmelsen i den juridiska litteraturen. Förarbetena till lagen är mycket knapphändiga.
Rättens ordförande, rådmannen Anna Flodin, säger i en kommentar:
– Parterna har haft olika uppfattningar om hur paragrafen ska tolkas. Ordalydelsen är det viktigaste underlaget för tolkningen. Det är också viktigt att ta reda på vad lagstiftaren vill ska vara straffbart. En straffbestämmelse får inte tolkas extensivt. Det skulle stå i strid med legalitetsprincipen.
Hade verklig behörighet att företräda Sverige
Vidare förklarar domstolen att i det fall någon agerar i föregiven egenskap av behörigt ombud innebär att någon ger sken av att vara behörig att företräda Sverige men inte är det. En ambassadör har ett vitt uppdrag att företräda sitt land i det land som hen är ambassadör i. Hen är bland annat behörig att förhandla med landet. Domstolen konstaterar att Anna Lindstedt hade alltså en verklig behörighet att företräda Sverige gentemot Kina.
Rådmannen Anna Flodin förklarar detta:
– Brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt tar enligt tingsrätten inte sikte på ambassadörer som företräder sitt land gentemot det land som ambassadören är ambassadör i. Redan av detta skäl ska den åtalade ambassadören frikännas. Tingsrätten har dock även prövat de andra kraven enligt paragrafen.
Att inlåta sig i underhandling betyder samma sak som att förhandla, nämligen att ha diskussioner med en motpart som syftar till att en överenskommelse ska träffas.
Inte tillräckliga bevis
Tingsrätten anser inte att åklagaren har bevisat att Anna Lindstedt har förhandlat med någon om en diplomatisk angelägenhet. Den bevisning som har presenterats för tingsrätten är inte tillräckligt robust.
Att någon företräder främmande makts intresse förutsätter att det finns ett uttryckligt uppdrag från den främmande makten eller att det kan visas att agerandet har varit sanktionerat av den främmande makten. Även i denna del föreligger det brister i utredningens robusthet.
Det är därför inte bevisat att de två personer som åklagaren menar företrädde kinesiska statens intressen verkligen gjorde det.
Hänsyn till bevisning som åklagaren presenterar
Rådmannen Anna Flodin utvecklar detta:
– Tingsrätten får endast ta hänsyn till den bevisning som åklagaren presenterar för domstolen. I detta fall är inte den tillräckligt robust. Det kan finnas bevisning som inte har presenterats för domstolen. Den bevisning som har åberopats når dock inte upp till det höga beviskrav som gäller i brottmål. Det får inte finnas något rimligt tvivel om att det har gått till på det sätt som åklagaren har påstått.
Tingsrätten har alltså kommit fram till att ambassadören ska frikännas eftersom inget av de krav som ställs för ansvar enligt bestämmelsen är uppfyllt. Tingsrätten är enig om detta.
