Ambulanspersonal påträffade våren 2012 en 51-årig man död i en lägenhet i Säffle. Mannen hade utsatts för våld mot bland annat huvudet och hade förblött i en bäddsoffa i lägenheten innan hans kropp hade placerats på golvet.
Det visade sig att han tillfogats sex sårskador i huvudsvålen som gjort att han förblött och han hade även tillfogats en tunn blödning under den så kallade hårda hjärnhinnan som kunde ha bidragit till dödsfallet.
Två män och en kvinna – som alla hade varit närvarande i lägenheten i samband med dödsmisshandeln – åtalades för mord men friades av Värmlands tingsrätt i vad som beskrevs som ett nytt så kallat ”Lindomefall”. De tilltalades berättelser gick isär om vad som egentligen hade hänt i lägenheten och den tekniska bevisningen kunde inte binda någon av de tilltalade till dådet.
Hovrätten för Västra Sverige ändrade senare domen och fällde kvinnan för mord medan de båda männen friades.
En av männen – en 46-åring som dömdes till två månaders fängelse för annan brottslighet men som på grund av mordmisstankarna hade suttit häktad i fyra månader – nekas nu frihetsberövandeersättning av Justitiekanslern.
Det fängelsestraff som mannen dömts till har ansetts helt verkställt i och med frihetsberövandet, konstaterar JK, och mannen skulle därför som mest kunna tillerkännas ersättning för 66 dagars frihetsberövande istället för 126.
JK anser dock att mannen själv har bidragit till att misstankarna har riktats mot honom och att den ersättning som han annars skulle vara berättigad till ska jämkas till noll.
Justitiekanslern Anna Skarhed understryker i sitt beslut att principen om att den som har frikänts i en rättegång ska betraktas som oskyldig är mycket viktig i en rättsstat:
”Som en konsekvens härav ska en frikänd som varit frihetsberövad normalt tillerkännas ersättning av det allmänna. Jämkningsregeln i 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen ska alltså tillämpas restriktivt. Vidare ankommer det på staten att visa att förutsättningar för jämkning är uppfyllda.”
JK anser att så är fallet när det gäller den 46-årige mannen. Anna Skarhed skriver att han till följd av den frikännande domen ”i princip är berättigad till ersättning”. Hon beslutar dock att jämka hans ersättning till noll med följande motivering:
”X befann sig, tillsammans med de övriga tilltalade, i lägenheten den kvällen mordet skedde. Samtliga personer som befann sig i lägenheten den aktuella kvällen, inklusive X, var berusade. X påträffades i lägenheten i vilket mordet skett dagen etter när ambulanspersonal och polis kom och upptäckte den mördades kropp på golvet i lägenheten. I lägenheten påträffades bl a en huvtröja som tillhörde X med kraftiga blodbesudlingar som visade sig komma från den mördade.”
Justitiekanslern anser där att 46-åringen, genom sitt eget beteende, har gett anledning till att misstankar riktades mot honom på ett sådant sätt att han själv får anses ha bidragit till att han berövades friheten.
Foto: Polisen
