Den 15-årige pojken åtalades vid Stockholms tingsrätt för grov stöld. Enligt åtalet hade han i maj stulit ett guldhalsband från en man på en tunnelbanestation i Stockholm.
Utifrån en övervakningsfilm kunde tingsrätten konstatera att 15-åringen de facto hade gått fram till mannen, tagit ena handen vid hans nacke och ryckt handen bakåt. Mannen puttade då bort 15-åringen som lämnade platsen med knuten hand.
Rörde vid sin hals
Utifrån filmen kunde man dessutom se hur mannen efter mötet med 15-åringen rörde vid sin hals, vände sig om och sprang i samma riktning som pojken.
15-åringen nekade till brott och hävdade att han hade gått fram till mannen eftersom han trodde att det var ”hans gamla lärare” och lagt handen på mannens rygg.
Tingsrätten ansåg att 15-åringens förklaring – utifrån vad som kunde ses på övervakningsfilmen – inte framstod som trovärdig. Eftersom stölden handlade om ett föremål som mannen bar på sig skulle brottet rubriceras som grov stöld och pojken dömdes därför till ungdomsvård. Pojken var redan föremål för åtgärder enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Kan inte hållas för visst
Rättens ordförande – en tingsfiskal – var dock skiljaktig och ville fria pojken.
Tingsfiskalen pekade på att den enda bevisningen i princip utgjordes av övervakningsfilmen och skrev i sin skiljaktiga mening:
”Även om X (den tilltalades) agerande på övervakningsfilmen framstår som märkligt och i viss mån talar for att han tillgrep något från målsägandens hals, vilket även det faktum att målsäganden efter att han tagit sig om halsen vänder om och springer tillbaka gör, går det av övervakningsfilmen varken att hålla för visst att målsäganden bar ett guldhalsband innan X har approcherade honom eller att X därefter hade ett guldhalsband i handen.”
Svea hovrätt friar
Den övriga bevisningen bestående av en bild på det halsband som enligt åklagaren tillgreps talade visserligen för att mannen hade blivit av med ett guldhalsband. Värdet av denna bevisning var enligt tingsfiskalen dock ”mycket begränsat” eftersom mannen själv inte hade förhörts.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu ”i allt väsentligt” instämmer i den skiljaktiga domarens uppfattning och frikänner 15-åringen.
