Frias från åtal om fortkörning – trots bild från fartkamera

Mannen dömdes för fortkörning mot sitt nekande i tingsrätten.
I hovrätten pekade han plötsligt ut en person som förare av bilen – en person som också erkänt brottet.
Nu frias han från åtalet om fortkörning.

Mannen åtalades för fortkörning och påstods ha kört i 110 km/h på en 80-sträcka.

Som bevis för att det var den åtalade mannen som framfört bilen åberopade åklagaren ett fotografi från en fartkamera. Ett fotografi som enligt tingsrätten hade ”klara likheter” med den åtalade mannens körkortsbild och bevisvärdet ansågs därför ”högt” av tingsrätten.

Nekade till brott

Mannen nekade till brott och uppgav att det inte var han som körde bilen.

Han hade varit hemma hos en kompis kvällen innan, sovit där fram till 13-tiden dagen därpå och blev upphämtad av en kompis ungefär en timme senare. Han skulle filma en video hemma hos kompisen samma dag varför han mindes att han vaknade cirka klockan 13. Han lånade ut den aktuella bilen till en vän innan han åkte iväg till sin kompis dagen före.

Skälet till att han inte frågat denne vän om den hastighetsbot han fick hemskickad var att han såg att det inte var vännen på bilden. Vännen hade inte nämnt att han lånat ut bilen till någon annan och den åtalade mannen visste inte vem som hade bilen vid den påstådda gärningen. Han hade inte frågat denne vän om han ville vittna.

Trodde inte på vittnet

En annan vän till den åtalade mannen vittnade emellertid vid tingsrätten och uppgav att han var osäker på exakt vilket datum det rört sig om, men att den åtalade mannen varit sovit över hos honom en augustikväll och sedan hämtats upp av en vän vid 13-tiden dagen därpå.

Tingsrätten gjorde dock bedömningen att vittnet inte var trovärdigt. Han berättelse ansågs varken spontan, klar eller fri från tvekan i avgörande delar. Uppgiften om att han mindes att den åtalade mannen hämtats upp vid 13 eftersom han tittat på klockan avfärdades som osannolik – inte bara med hänsyn till hans eget intresse av att minnas saken, utan också sett till att han fick frågan om att vittna väldigt sent.

Vittnets uppgiften bedömdes istället ha lämnats i syfte att skydda sin vän och både hans och den åtalade mannens berättelser ansågs tillrättalagda. Det saknades därför anledning att tro på uppgifterna om att den åtalade mannen befann sig i vittnets lägenhet vid gärningstillfället. I stället framstod uppgifterna som efterhandskonstruktioner och påverkade därför inte styrkan av åklagarens bevisning. Mannen dömdes därför för fortkörning till dagsböter.

Frikänns nu

Domen överklagades till hovrätten där den åtalade mannen upplyste rätten om att en viss namngiven person kört bilen – en person som också erkänt gärningen.

Detta bekräftades av åklagaren, som i sin tur medgav den åtalade mannens ändringsyrkande.

Och nu frikänns alltså mannen av Hovrätten.