Åklagaren kunde inte precisera tidpunkten för en påstådd våldtäkt mer än till någon gång under 2018.
Hovrätten konstaterar att denna brist på tidsangivelse inte utesluter en fällande dom men gör att stränga krav bör upprätthållas när det gäller bevisföringen.
Medan tingsrätten fällde den tilltalade frias han i hovrätten.
Den då 25-årige mannen åtalades för att med våld genomfört ett vaginalt samlag med sin före detta sambo. I åtalet angavs först att det gärningen ska ha ägt rum någon gång mellan den 1 maj och den 30 september 2018. Detta ändrades sedan till att omfatta hela året 2018.
Våldet ska ha bestått i att 25-åringen lade sig ovanpå kvinnan i sängen hemma hos kvinnan och höll fast henne samtidigt som han drog ner hennes trosor och pyjamasbyxor.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Sade nej”
Målsäganden berättade i förhör att hon försökte att tyst putta bort sin exsambo när han närmade sig henne och slingra sig undan så att hennes väninna inte skulle vakna. Hon sade nej och puttade undan honom men han kom tillbaka och lade sig ovanpå henne som en tyngd. Väninnan hostade till och hon försökte säga till den tilltalade 25-åringen att väninnan var vaken men han lyssnade inte. Han drog ner hennes pyjamasshorts och trosor med ena handen och låste fast mina armar med den andra armen. Sedan våldförde han sig på henne. Hon sade ”sluta”. Han slutade när han fick utlösning och somnade.
Ett vittne, en väninna till kvinnan som sov över i lägenheten när gärningen ska ha inträffat, vittnade om att ”det måste hänt en sommarkväll”. Hon beskrev hur hon låg i bäddsoffan och lyssnade på musik när hon hörde målsäganden säga ”jag vill inte [gärningsmannen], jag vill inte”. Hon tog av sig hörlurarna för att höra bättre. Hennes väninnan ska då ha sagt ”men du kan inte stoppa in den så där det är våldtäkt”. Den tilltalades exsambo sade flera gånger ”jag vill inte” och grät och lät rädd.
Mannen hävdade att samlaget var frivilligt.
Tingsrätten fällde
Sundsvalls tingsrätt konstaterade att exsambon lämnat en lång, levande, klar, detaljrik och sammanhängande berättelse utan motsägelser, överdrifter eller svårförklarliga inslag. Tingsrätten ansåg inte att hennes osäkerhet i fråga om tidpunkten medför att hennes uppgifter kan ifrågasättas utan bedömde att hennes uppgifter är tillförlitliga.
Tingsrätten bedömde att åklagarens bevisning sammantaget var sådan att beviskravet var uppfyllt. Mannen fälldes därför för våldtäkten och dessutom för olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, och misshandel mot samma kvinna men vid andra tillfällen. Mannen fälldes också för olaga hot och skadegörelse.
”Svävande”
Hovrätten för Nedre Norrland har en annan syn på bevisningen eftersom åklagaren var så svävande i fråga om tidpunkten för våldtäkten. För en fällande dom i brottmål krävs, påminner hovrätten, att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den gärning, innefattande angiven tid och plats, som ligger till grund för åtalet.
”När, som i detta mål, åtalet omfattar en gärning som inte har individualiserats närmare i tid än att den skett någon gång under 2018 måste prövningen av skuldfrågan ske med beaktande av att den tilltalade i praktiken kan ha begränsade möjligheter att förebringa någon annan motbevisning än sådan som avser målsägandens allmänna trovärdighet. Den bristande individualiseringen utesluter inte en fällande dom men gör att stränga krav bör upprätthållas när det gäller bevisföringen.
Uppgifter varierat
Hovrätten menar att målsäganden i vissa delar på ett detaljerat sätt kunnat redogöra för händelsen, medan hon i andra avseende har haft svårare för att berätta, till exempel i fråga om hur exsambon gjorde när han höll fast henne.
Hon har också lämnat mycket vaga uppgifter om när händelsen ska ha inträffat. De uppgifter hon lämnade vid huvudförhandlingen om tidpunkten för brottet skiljer sig dessutom från vad hon uppgett i polisförhör. Hennes uppgifter om tidpunkten har vidare varierat under utredningens gång. Med hänsyn till att målsäganden uppgett att den nu åtalade gärningen är ett handlande som upprepats ofta under hennes och exsambons relation framstår det visserligen som naturligt att hon haft svårt att i detalj redogöra för just det åtalade händelseförloppet och när i tiden detta ska ha skett. ”Hennes osäkerhet i dessa väsentliga delar medför dock att det finns skäl att ifrågasätta tillförlitligheten av hennes uppgifter. För att beviskravet ska vara uppfyllt krävs att hennes berättelse får starkt stöd av bevisningen i övrigt”, skriver rätten.
Hovrätten anser att väninnans uppgifter inte är så tydliga, varken avseende händelseförloppet eller tidpunkten för gärningen, att de ger ett starkt stöd till målsägandens berättelse.
Frikänns från våldtäkt
Vid en samlad bevisvärdering anser hovrätten att den bevisning som åklagaren har åberopat till stöd för åtalet inte är tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt. 25-åringen ska därför frikännas från åtalet för våldtäkt.
När det gäller frihetsberövandet ändrar dock hovrätten det till grovt. Hovrätten bedömer att frihetsberövandet inte varit endast helt kortvarigt. Vidare har frihetsberövandet skett genom att exsambon låst in målsäganden på toaletten och hindrat henne från att lämna rummet, det vill säga genom ett fysiskt inspärrande.
Straffet sänks med ett år från 2 år och 4 månader till 1 år och 4 månader. (Blendow Lexnova)
