Debattartikeln är delvis ett svar på en annan artikel skriven av representanter för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund. Författarna av den artikeln tar upp det faktum att även domstolar är färgade av den rådande synen på kön och sexualitet vilket kan ha påverkat utgångsläget.
Artikeln beskyller också domstolarna för att vara okunniga om sexualbrottsoffers beteende och domen för att vara dåligt verklighetsförankrad. Författarna menar att detta leder till allvarliga brister i tillämpningen av lagstiftningen.
Fredrik Wersäll och Anne Ramberg anser dock att författarna missförstått domstolens roll. De påpekar att sexualbrott i många fall är mycket svårbedömda, med lite stödbevisning förutom de inblandades berättelser. Svagheter i bevisningen måste tolkas till den åtalades förmån, skriver de.
”Domstolen är också bunden av de omständigheter åklagaren för fram i målet. Att domstolen skulle använda sig av omständigheter eller kunskaper som de åtalade inte fått bemöta eller kommentera är uteslutet. Det är också grundläggande att en domare aldrig får låta sina personliga värderingar styra dömandet. Eftersom värderingar skiljer sig åt skulle annars lika fall inte bedömas lika.”
Wersäll och Ramberg poängterar att åklagaren i fallet inte påstått att det förekommit något våld, hot eller tvång. Det avgörande har därför varit om flickan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd i lagens mening och om pojkarna utnyttjat det.
Att hovrätten kommit till en annan slutsats än tingsrätten beror delvis på att hovrätten gjort en annan bedömning av vad som faktiskt hänt, skriver Wersäll och Ramberg. Hovrätten har kommit fram till att flickan befann sig i en mycket utsatt situation, men att det inte var fråga om ett hjälplöst tillstånd i den mening som straffbestämmelsen för våldtäkt förutsätter.
Debattörerna menar att ytterst är bedömningen beroende av om åklagaren förmått bevisa alla de omständigheter som krävs för att kunna slå fast att det varit fråga om ett hjälplöst tillstånd. Bevisningen måste värderas objektivt och utan förutfattade meningar, menar Wersäll och Ramberg.
”Att tumma på de grundläggande beviskraven kan inte komma på fråga i en rättsstat, hur illa berörda vi än kan vara av de förhållanden som målet gäller.”
Läs hela texten på SvD Brännpunkt här
Foto: TT
