”Framtidsfullmakter – jo, lagförslaget möjliggör gåvor även till fullmaktshavaren”

REPLIK – av advokat Per Westman, specialist på ekonomisk familjerätt, förmynderskapsrätt och framtidsfullmakter, föreläsare och författare till boken Förmynderskap, 2 uppl. (Norstedts Juridik 2011)

I Dagens Juridik den 18 januari har Mårten Qwist och Kennet Öhlund en artikel om framtidsfullmakter. Artikelförfattarna framför kritik mot det nya lagförslaget på en punkt, nämligen möjligheten för en fullmaktshavare att ta emot gåvor från fullmaktsgivaren.

Dessvärre tycks artikelförfattarnas kritik bygga på ett missförstånd om hur den föreslagna lagen om framtidsfullmakter är uppbyggd och vad den innebär på denna punkt. Missförståndet leder till att deras artikel innehåller ett sakfel.

Framtidsfullmakter är tänkta att införas genom en lag som ska träda i kraft den 1 juli 2017. Lagförslaget finns i regeringens proposition 2016/17:30 Framtidsfullmakter  – en ny form av ställföreträdarskap för vuxna.

I huvudsak innebär lagförslaget att det kommer att bli möjligt för envar att genom en privat handling – en framtidsfullmakt – i förväg bestämma vem som ska företräda fullmaktsgivaren när han eller hon av medicinska och liknande skäl i en framtid blir oförmögen att fatta beslut om sina ekonomiska eller personliga angelägenheter.

Framtidsfullmakter blir ett alternativ till godmanskap (och förvaltarskap) och ett komplement till vanliga fullmakter. Det blir en viktig möjlighet att ordna ställföreträdarskapet i ett samhälle där vi ser att allt fler i takt med en växande grupp äldre kommer att lida av till exempel demenssjukdomar.

För att systemet med framtidsfullmakter ska fungera på ett så rättssäkert sätt som möjligt behövs det en reglering om förhållandet mellan fullmaktsgivaren och fullmaktshavaren. Detta är särskilt viktigt eftersom framtidsfullmakten kommer att användas när fullmaktsgivaren inte längre själv kan fatta beslut och därmed kontrollera fullmaktshavarens verksamhet.

Lagförslaget innehåller därför bland annat ett jävsförbud för fullmaktshavaren, vilket innebär att fullmaktshavaren (eller personer i krets nära honom eller henne) på egen hand inte får rättshandla med fullmäktigen. Jävsförbudet finns i 17 § förslaget till lag om framtidsfullmakter (FFL).

Om en sådan rättshandling ska genomföras måste det förordnas en god man för fullmaktsgivaren. Så långt har artikelförfattarna rätt.

Från jävsförbudet kommer det att finnas två undantag. Dessa finns i 18 och 19 §§ FFL och behandlas närmare i propositionen på s. 61 ff och 122 f respektive 59 ff och 123 f.

Det ena undantaget avser möjligheten för fullmaktshavaren att få arvode från fullmaktsgivaren för utförandet av sitt uppdrag, 19 § FFL. Arvode kan utgå om det har bestämts i framtidsfullmakten och, om arvodet inte har bestämts till storleken i fullmakten, med ett skäligt belopp.

Det andra undantaget avser möjligheten att ordna gåvor från fullmaktsgivaren till fullmaktshavaren. Detta regleras i 18 § FFL. Sådana gåvor måste vara förutbestämda i framtidsfullmakten. Annars är det inte möjligt för fullmaktshavaren att ta emot gåvor från fullmaktsgivaren men däremot kan fullmaktshavaren se till att personliga presenter ges från fullmaktsgivaren till andra personer.

Det är på denna punkt som artikelförfattarna tycks ha missuppfattat lagförslaget och torgfört ett därmed följande sakfel.

Det framgår av lagens uppställning – först kommer 17 § med jävsförbud och hänvisning till god man, därefter kommer 18 och 19 §§ med specialregler om gåvor och arvode. Specialreglerna är undantag från det som i detta sammanhang är huvudregeln, jävsförbudet i 17 §. Förhållandet mellan reglerna förklaras också i propositionen på de ovan angivna ställena.

Således, genom fullmaktsgivarens möjlighet att i framtidsfullmakten skriva in att fullmaktshavaren ska ha rätt att ta emot gåvor från honom eller henne kan detta göras. Detta är ett undantag från jävsförbudet i 17 § FFL. Det behöver inte förordnas en god man i sådana fall, vilket annars är nödvändigt för att möjliggöra rättshandlingar mellan fullmaktsgivaren och fullmaktshavaren.

Därmed kommer föräldrabalkens gåvoförbud för gode män inte i tillämpning. Och någon återremiss till lagrådet är förstås inte befogad.