”Framtidens jurister – i ett nät av normer blir sättet att tänka viktigare än kunskaperna som sådana”
DEBATT/ANALYS – av Fredrik Wersäll, hovrättspresident Svea hovrätt, f d justitieråd och riksåklagare
Jonas Ebbessons inlägg om juristutbildningen i Dagens Juridik (26/4) rör en angelägen och viktig fråga – nämligen vilka jurister behöver vi i framtiden. Att frågan är angelägen visas också av den intensiva debatt som inläggen startat.
Det är ingen tvekan om att juristrollen och synen på jurister är under förändring. Rättens internationalisering genom EU-medlemskapet, Europakonventionens inkorporering och andra internationella instruments allt större inflytande på den nationella rätten har skapat inte minst ett nytt förhållande till rättskällorna.
Normkonkurrensen leder till minskat inflytande för den nationella lagstiftaren. Tiden när ett uttalande i förarbetena var så gott som lag är definitivt förbi. Vi vävs in i ett nät av normer som blir allt svårare att överblicka. De senaste ändringarna i regeringsformen – då uppenbarhetsrekvisitet vid lagprövning togs bort och domstolarna fick ett eget kapitel – visar om inte annat att också att den svenska lagstiftaren sist och slutligen anslutit sig till en mer kontinental syn på maktdelningen.
I hägnet av denna utveckling kommer juristernas inflytande att öka. Arbetsmarknaden ser ljus ut i den meningen att allt fler människor, företag, organisationer och myndigheter kommer att märka att det är svårt att klara vardagen utan att det finns tillgång till juridisk kompetens och analysförmåga.
Min erfarenhet från hovrätten och tidigare från departementet och åklagarväsendet är att juristutbildningen idag ger en god kunskapsgrund för kvalificerat juristarbete. Frågan är dock om den helt hängt med i tiden.
Man kan lite förenklat säga att juristrollen ofta innebär att man tar en osorterad mängd information, lägger ett raster av normer över denna information och därefter sorterar och analyserar informationen utifrån denna norm. Med denna utgångspunkt är det naturligtvis viktigt att man som jurist har kunskap om normernas innehåll.
Med dagens diversifierade normgivning och höga lagstiftningstakt är det dock än viktigare att snabbt kunna orientera sig på ett rättsområde som man kanske inte är helt bekant med och dra riktiga slutsatser. Arbetssättet, sättet att tänka och förhållningssättet till källorna är viktigare än kunskaperna som sådana.
För att främja en sådan utveckling måste stort utrymme under studierna ges till rättskällelära, interaktiva övningar i seminarieform, rättegångsspel och deltagande av erfarna praktiker.
Som den största behållningen från mina egna juridikstudier för fyrtio år sedan minns jag seminarierna i processrätt för den då nyblivne professorn Per Henrik Lindblom. Vi studenter togs på allvar och betroddes med att kunna föra juridiska resonemang. Huvuddelen av undervisningen var dock katederföreläsningar från färdiga manus. Jag får en känsla av att denna inriktning står sig rätt väl fortfarande.
Betygshetsen har länge lagt en skugga över studieglädjen. Det är nog tyvärr inte så mycket att göra något åt, även om fler notarieplatser delvis skulle kunna lindra problemet. Det är då angeläget att tentorna verkligen speglar de förmågor som kommer att behövas vid framtida juristjobb.
Att förbereda sig genom att läsa gamla tentor i stället för att studera litteratur verkar med denna utgångspunkt bakvänt. Kanske bör tentorna i större utsträckning läggas upp på ett sätt som motsvarar kraven i arbetslivet. En självklarhet är då är att man har tillgång till adekvata källor när ett svar ska ges.
Kanske kan också oron för betygen lindras något av att utsikterna för jurister i allmänhet trots allt är mycket ljus.
Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix
