I de fall en person döms till fängelse för ”brott som har riktats mot någons liv, hälsa, frihet eller frid” – exempelvis misshandel, sexualbrott eller mord – så har brottsoffret rätt att få information om den dömdes fängelsestraff.
Bland annat har brottsoffret rätt att få veta i vilken anstalt personen avtjänar sitt straff och om han eller hon flyttas.
Enligt fängelseförordningen har Kriminalvården också en skyldighet att underrätta brottsoffer om en intagens frigivning och permissioner.
I en anmälan till JO skriver en person som varit utsatt för ett sådant brott att anstalten Skogome utanför Göteborg struntade i att underrätta henne om att en intagen blivit frigiven. Istället fick hon på omvägar veta att han släppts från fängelset och att han kommit tillbaka till den ort där hon bodde.
Av Kriminalvårdens yttrande till JO framgår att den intagne haft permission sju gånger utan att kvinnan – alltså brottsoffret – underrättats, trots att anstalten varit skyldig att informera henne.
Enligt Kriminalvården skulle vissa av permissionerna ha kunnat undantas från underrättelseskyldigheten eftersom de var övervakade men det framgår inte om anstalten gjort detta ställningstagande eller om det helt enkelt beror på ett förbiseende.
Kriminalvården konstaterar också att anstalten brustit när det gäller skyldigheten att underrätta målsägande om frigivningen.
Chefs-JO Elisabet Fura riktar i sitt beslut kritik mot Kriminalvården och anstalten Skogome för att hanteringen av målsägandes begäran att hållas underrättad varit bristfällig.
Hon skriver:
”Kriminalvårdens möjlighet att avstå från att informera målsäganden bygger på förutsättningen att myndigheten – exempelvis genom övervakning – kan garantera att den intagne inte kommer att komma i kontakt med målsäganden. Av naturliga skäl saknas denna grundläggande förutsättning i samband med att en intagen försätts på fri fot. Anstalten Skogome borde därmed – i enlighet med [målsägandens] begäran – ha informerat henne när [den intagne] försattes på fri fot. Så har inte skett och jag ser allvarligt på det.”
Hon fortsätter:
”Till saken hör att intagna som placeras i anstalten Skogome som regel gjort sig skyldiga till sådan brottslighet där bestämmelsen om underrättelseskyldighet ofta aktualiseras. Det borde därmed finnas en stor erfarenhet hos anstaltens personal att hantera den typen av frågor, och det är därför förvånande att anstalten på grund av ’förbiseende’ missat att vidta en sådan grundläggande åtgärd.”
JO understryker också vikten av att Kriminalvården underrättar målsägande om frigivning och permissioner:
”Kriminalvårdens underrättelseskyldighet till målsäganden är en del av ett regelkomplex som har införts under ett antal år med det uttalade syftet att stödja och skydda personer som har utsatts för vålds- och sexualbrott. Syftet med underrättelsen är att målsäganden ska kunna vidta eventuella förberedelser och försiktighetsåtgärder i samband med att en intagen genomför utevistelser (permissioner) eller försätts på fri fot. Tanken är att en målsägande inte ska behöva riskera att oförberedd träffa på den intagne och att potentiellt traumatiska upplevelser för målsäganden därmed kan undvikas. Med detta sagt, är det av central betydelse att Kriminalvården sköter denna del av sitt uppdrag noggrant.”
Foto: KU
