Förutsättningen för en framgångsrik karriär

Häromdagen läste jag en intressant krönika av en biträdande jurist på Cederquist, Frida Rotter. Hon menade att unga jurister ägnar för lite tid och kraft åt att bygga nätverk, trots att kontakter är en förutsättning för en framgångsrik karriär.

Fridas observation gäller förstås i särskilt hög grad advokater och biträdande jurister. Det spelar – brutalt uttryckt – ingen roll hur duktig man är på juridiken om man inte har ett stort kontaktnät bland personer som köper juridiska tjänster.

Eller för att uttrycka sig mera precist: på lång sikt räcker juridikkunskaper inte för att kompensera bristen på nätverk. Under de första åren på byrå kan man däremot klara sig på ren och skär juridisk råstyrka – då kan någon annan förse en med arbetsuppgifterna.

Frågan är då vad de affärsjuridiska byråerna gör för att uppmuntra nätverksbyggande. Och mera allmänt: Vad gör byråerna gör för att deras biträdande jurister skall utveckla andra kunskaper och förmågor än de rent juridiska, kunskaper och förmågor som i sin tur är nödvändiga för att man på sikt skall kunna försörja sig själv och andra med arbetsuppgifter?
Svaret är nog: Inte tillräckligt.

I många avseenden har de affärsjuridiska byråerna blivit mycket bättre på att utveckla sina medarbetares kompetens än vad de var när jag började i branschen för snart 20 år sedan. I första hand tar det sig uttryck i att vidareutbildningen i juridiska frågor och angränsande ämnen – t.ex. ekonomi och redovisning – har byggts ut kraftigt. De största byråerna har numera omfattande utbildningsprogram riktat till alla biträdande jurister under de första åren. Det går förstås alltid att göra mer men på det stora hela tycker jag att i alla fall de största byråerna kommit långt på det här området (låt vara att vidareutbildningen ibland kanske kunde vara lite bredare och inte så inriktad på de slags frågor juristen för tillfället är satt att arbeta med).

Sämre ställt är det däremot när det gäller att utveckla de biträdande juristernas förmåga att bli inte bara en duktig jurist utan också en duktig advokat .

Om man går tillbaka något decennium i tiden fanns det visserligen ingen som helst formell skolning  utanför den rena juridiken (och knappt ens där), men då var vi å andra sidan många som dagligdags jobbade direkt med äldre, erfarna kollegor på byrån. Om man hade turen att arbeta under en duktig advokat – och alltså inte bara en duktig jurist – kom man väldigt långt i utvecklandet av den egna advokatrollen genom fortlöpande diskussioner med den äldre kollegan och ren observation av hur han eller hon agerade vid klientkontakter. Så är det förstås någon enstaka gång fortfarande. Men på de större byråerna har det blivit alltmera sällsynt att man som ung biträdande jurist jobbar så nära en äldre, erfaren advokat. Istället finns det ofta flera lager jurister mellan den unga bitisen och den äldre advokaten. Och av killen eller tjejen direkt ovanför – som i sin tur kanske bara har ett par tre år på nacken – finns förstås inte lika mycket att lära genom diskussion och observation.

Den här förändrade arbetssituationen gör att det inte längre går att lita till den gamla diskussions- och observationsmodellen. Istället bör nog byråerna försöka hitta andra former för att utveckla medarbetarnas kunskaper och förmågor utanför det rent juridiska fältet.
Så vad göra?

En viktig sak är att uppmuntra de unga juristerna att intressera sig för klienternas verksamhet. Det borde vara en självklarhet att den som jobbar på en affärsjuridisk byrå följer med vad som händer i näringslivet genom daglig läsning av Dagens Industri, SvD:s Näringsliv och/eller Financial Times och dessutom ägnar åtminstone lite tid åt fackpressen, t.ex. Veckans Affärer eller Affärsvärlden. Ett enkelt sätt att uppmuntra detta vore att byrån försåg alla jurister med relevanta prenumerationer från dag ett. Ett annat sätt – som såvitt jag vet knappt förekommer – är att då och då bjuda in föredragshållare till byrån som berättar mer om ett företag som byrån har många uppdrag för eller mer om en bransch där stora klienter är verksamma.

Varför skall man då ägna tid och kraft åt detta? Jo, i advokatrollen – snarare än den rena juristrollen – ingår ju att förstå klientens verksamhet och den miljö där klienten verkar; bara då kan man fullt ut fylla rollen som rådgivare. Och skall man någonsin lyckas bygga ett nätverk bland juristköpare är det nog en minimiförutsättning att man över lunchtallriken förmår föra en åtminstone någotsånär initierad konversation om klientföretaget och dess verksamhet. Dessutom blir ju nätverkandet roligare för en själv om man har lite kunskaper om och faktiskt intresserar sig för det man talar om över tallriken.

En annan enkel sak vore att låta byråns största rain makers – det finns ju alltid några som är extra bra på relationsbyggande och därmed uppdragsackvisition – leda interna seminarier om detta. Det behöver ju inte vara särskilt märkvärdigt. För de unga biträdande juristerna är det säkerligen givande bara att få höra den framgångsrika äldre kollegan berätta lite om hur han eller hon har burit sig åt för att få så många uppdrag (såvida han eller hon åtminstone i viss grad förmår tygla förnöjsamheten över den egna framgången…). Jag tror att det finns mycket att lära av sådan rent anekdotisk kunskapsöverföring.

Slutligen får man aldrig glömma att advokatyrket i mångt och mycket handlar om att känna människor – helst många människor. Det betyder, som Frida Rotter påpekade, att man måste vara beredd att lägga mycket tid på själva nätverkandet. Och det bästa och enklaste sättet att göra det är att luncha med potentiella klienter. Detta är något man bör börja med tidigt i byråkarriären.
Den framsynta byrån kan uppmuntra ett sådant nätverksskapande genom att åtminstone då och då låta den biträdande juristen bjuda på lunchen med firmakortet.

Precis som tidningsprenumerationerna kostar det en slant i det korta loppet, men den är säkerligen intjänad på lite sikt.