En man anhölls den 12 april 2005 misstänkt för grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll, grovt brott. Tre dagar senare häktades han på sannolika skäl misstänkt för ekobrotten.
Häktningsbeslutet hävdes efter en knapp månad. Förundersökningen mot honom lades dock ner först den 5 november 2012- alltså mer än sju år senare. Misstankarna hade då till viss del preskriberats och resterande brottsmisstankar gick inte att bevisa.
Ansökte om skadestånd
Mannen begärde ersättning med 30 000 kronor för lidande och 40 000 kronor för förlorad arbetsförtjänst.
Han begärde också skadestånd av staten med 130 000 kronor för ideell skada, 29 miljoner kronor för värdeminskning av sitt företag och 180 000 kronor för besök hos och resa till psykolog och psykiatriker.
I ansökan till JK beskriver mannen att frihetsberövandet och den långa handläggningstiden orsakat honom mycket lidande. Han fick bland annat psykiska problem, hans goda anseende på hemorten skadades och han hade svårt att rekrytera medarbetare till företaget där han är VD.
Häktning ger skadestånd
Justitiekanslern fastslår nu att mannen har rätt till 30 000 kronor i ersättning för det lidande som frihetsberövandet får antas ha inneburit.
Mannen får däremot inte någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst eftersom JK anser att han inte har gett in någon utredning som ger stöd för anspråket.
JK konstaterar att handläggningstiden för förundersökningen har varit för lång. Staten har därmed gjort sig skyldig till fel eller försummelse i skadeståndslagens mening och mannen är i princip berättigad till ersättning för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada.
Ersättning enligt Europakonventionen
JK skriver vidare att dröjsmålet dock inte har innefattat något sådant typiskt sett integritetskränkande brott som ger rätt till ersättning för ideell skada enligt skadeståndslagen. Men JK konstaterar att mannen ska får ersättning eftersom den utdragna handläggningen inneburit ett åsidosättande av rätten till rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen.
Skadeståndet bestäms till 40 000 kronor.
Kapitalförlusten i bolaget ersätts inte. Justitiekanslern hänvisar till att en skada som bara indirekt träffar en annan skadelidande normalt sett inte ersätts. Det saknas enligt JK skäl att göra någon annan bedömning i det här fallet.
Skulle valt billigare vård
Däremot slår JK fast att mannen är berättigad till ersättning för besöksavgifter hos psykolog och psykiatriker samt resor till och från besöken. Mannen hade alltså begärt 180 000 kronor men ersätts bara med 10 000 kronor.
JK skriver att psykologkostnaderna till viss del berott på brottsmisstankarna mot mannen och inte bara åklagarmyndighetens långsamma handläggning. JO pekar också på att mannen varit skyldig att ta billigare vårdalternativ i första hand, bland annat skulle han sökt vård på hemorten.
De timkostnaderna för psykolog och psykiatriker som mannen angett anser JK är alltför hög.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
