Pojkens föräldrar bor inte tillsammans, men har gemensam vårdnad om honom. Mamman uppger att hon inte har möjlighet att ha sonen boende hos sig, eftersom hon saknar både bostad och arbete. Pojken har varit mobbad i skolan, och har även för skolpersonal berättat att hans pappa slagit honom.
Länsrätten finner det visat att pojken utsatts för både fysisk och psykisk misshandel, det senare i form av verbala kränkningar, förolämpningar, nedsättande epitet, svordomar, order och krav, av sin pappa, som också utsatt den övriga familjen för liknande behandling. Han misshandlade bland annat pojkens mamma när hon var gravid med pojken, och slog pojken första gången när han var ett år gammal. Pappan är även dömd för misshandel av pojkens storebror.
Mamman uppger att hon aldrig kommit sig för att fråga någon om vad hon kan göra åt saken, och har aldrig bett om hjälp av polis eller socialtjänst av rädsla för vad som kunde hända sedan. Hon har varit deprimerad och har inte förmått att ta till sig allvaret med problemen och inte förmått hjälpa sin son.
Föräldrarnas djupgående konflikt är katastrofal för pojken, och drabbar honom bland annat i form av skuldkänslor. Han har uttalat suicid- och självskadetankar som måste tas på allvar. Pojken mår dåligt och har redan tagit skada, konstaterade länsrätten.
Eftersom det fanns påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling allvarligt skadas ytterligare förelåg ett vårdbehov för pojken, konstaterade länsrätten. Hans mamma tillstyrkte vårdplanen, men pappan förnekade att det förelåg brister i omsorgen och tillstyrkte inte heller vårdplanen. Eftersom vårdplanen inte kunde ske på frivillig väg bifölls nämndnes ansökan om LVU-vård.
Kammarrätten finner det med bakgrund till de allvarliga anklagelser som riktats mot pojkens pappa anmärknignsvärt att socialtjänstens utredning i så hög grad saknar dokumentation om konkreta uppgifter rörande på vilket sätt pojken har utsatts för psykisk och fyskisk misshandel, när detta har skett och från vem uppgifterna har hämtats.
Kammarrätten finner det även anmärkningsvärt att pojken ännu inte träffat någon psykolog. Kammarrätten menar att utredningen inte ger tillräckligt stöd för att pojken har utsatts för psykisk och fysisk misshandel i sitt hem.
Emellertid ger ger utredningen stöd för att hans hälsa och utveckling skulle skadas, och att omsorgen om honom i hemmet inte på något avgörande sätt förändrats. Därmed finns det alltjämt ett behov av att den påbörjade vården ska fortsätta. Pappans överklagande ska därför avslås.