Granskningen utgår från de anmälningar som polisen själva klassat som misstänkta hatbrott under de tre första veckorna i januari 2013.
Åtta av tio fall lades ner snabbt och av de totalt 188 anmälningarna väcktes åtal i fyra fall där åklagaren hävdar att det handlar om hatbrott. Kvar blir tre fällande domar där hatmotiv resulterat i strängare straff.
Slarv i hanteringen
Samtidigt visar SVT:s granskning att polisen slarvar i hanteringen av hatbrottsanmälningar.
Flera brott som kan tänkas ha tveksam koppling till hatmotiv kryssades i som hatbrott. Det kunde gälla plånböcker som försvunnit eller brott som inte hade något brottsoffer, så som olaga vapeninnehav eller olovlig körning.
Carina Djärv, utredare på Brottsförebyggande rådet, BRÅ bekräftar uppgifterna i en intervju med SVT.
– Det fanns en ganska stor skillnad mellan vad som markerades som hatbrott och vad vi bedömde att det kunde finnas hatbrottsmotiv på.
Hon bedömer att det också finns problem med hatbrott som aldrig blir markerade som hatbrott.
– Man har klickat nej och då kommer inte det med i anmälan. Så jag tror inte att markeringen visar för många utan snarare tvärt om – att det finns det ännu fler än vad som visas av hatbrottsmarkeringen.
Professor: ”lagstiftningen är inte anpassad”
Bland de brott som ändå markeras som hatbrott är antalet fällande domar alldeles för lågt. Det säger Eva Tiby, kriminologprofessor vid Stockholms universitet.
– Men sen kommer juristen in och tänker att det här är motivbrottslighet och det är svårt att få en enhetlig definition och då läcker systemet. Det är inte tillräckligt definierat och prioriterat för att det ska hålla hela vägen ut.
Hon menar att lagstiftningen inte är anpassad för hatbrottsproblematiken i samhället.
– Den starka främlingsfientlighet som finns på gator och torg och i hemmen, och övriga andra kategorier också – det fångar man inte upp med den här motivformuleringen. Jag tror att man hade för höga förhoppningar kring vad den här lagen skulle kunna göra.
Foto: Johan Nilsson / TT
